#dammenbrister

De senaste dagarna har jag konstant haft en klump i magen. Jag har varit tvungen att ta djupa andetag varje gång innan jag har loggat in på facebook. Det för att jag blev inbjuden till en sluten grupp, som har samlat vittnesmål om sexuella trakasserier och övergrepp, samt underskrifter till ett upprop som idag blev offentligt. Nu har jag läst alla dessa vittnesmål, och blivit chockad, äcklad och förfärad över HUR vanligt det verkligen är. Jag är ju kvinna, så jag fattar att vardagen kantas av sexuella trakasserier, men det är ändå överväldigande att läsa vittnesmålen.  Så gå in på http://www.astra.fi/dammenbris... ni också, och läs alla vittnesmål så ni kan bilda er en helhetsuppfattning om problemet. Där släpps nya vittnesmål hela tiden idag.  Samtidigt som jag fortfarande har en klump i magen, så är den dominerande känslan i min kropp just nu lättnad. Över att detta äntligen händer, då Vera är 1,5 år. Förhoppningen är att hon skulle få växa upp i en annan värld än jag och alla före mig har gjort. Att hon skulle få växa upp i en värld där kvinnor respekteras.  Det är i grund och botten det jag kräver. Ömsesidig respekt. Varför det är något man måste kämpa för förstår jag inte, men åtminstone gör vi det nu.