Det eviga flängandet

Det är inte mycket tid vi spenderar hemma i lägenheten nu då Vera är hos mig. Ibland tänker jag att det skulle vara vettigt att sitta hemma och ha tråkigt en dag, men sen slår det mig att det ju inte är vad som är normalt för oss. Vi har alltid flängt omkring, så varför skulle vi inte göra det nu? Då Vera leker fantasilekar med prinsessor eller karaktärer från Paw Patrol så leker hon att de far "på stan". Vad andra barn leker vet jag inte, kanske att de bygger lego eller simmar eller något, men Vera far på stan och fikar.Häromdagen efter två dagar hos mig vaknade hon efter dagsvilan, och efter att vi hade ätit frågade jag vad hon ville hitta på. Då hade hon kanske blivit lite trött på mitt flängande och svarade "ingenting, mamma. Jag vill bara titta på youtube.". Det fick hon såklart. I vad som för mig åtminstone kändes som en bra stund, och sen påpekade jag att det var så fiiint vääääder så vi borde gå uuut. Kanske just den dagen. Man kan väl vara hemma och spela jenga i miniformat, men så kan man ju också vara på torget och spela jättejenga. Det var faktiskt roligare för oss båda.  Förmiddagen idag spenderade vi på stranden, och Vera sa flera gånger att hon hade så kul. Ibland känns det jobbigt att hon inte har och kanske inte kommer få några syskon, speciellt då man ser andra barn som leker tillsammans, men man får bara fylla den rollen också som vuxen då. Jag är ju ett barn at heart så det går bra.Imorgon och på fredag blir dessvärre ett pusslande med skötare då vi båda har jobb, men åtminstone sover hon två nätter med mig ännu. Ah, känner mig så komplett då hon är här. ❤️