Lyxproblem

Det är egentligen inte riktigt klokt hur bra vi har det nu. Vera är den allra bästa versionen av sig själv både på dagarna och nätterna, och de största problemen vi har är att vi sover för länge, att Vera ännu inte äter potatis och att hon ännu är mamis. That's it.  Hon sover faktiskt tolv timmars nätter nu, från halv nio till halv tio. Nej men shit, först nu när jag skrev det insåg jag att det blir TRETTON timmar! Vilken unge! Det innebär också att jag får tio timmars sömn fast jag tar natt först tolv efter att ha kollat massa avsnitt av någon bra serie. Det är nu jag får tillbaka för alla vaknätter. Den enda anledningen till att våra långa (sköna!) nätter är ett problem är att vi försenar oss till alla förmiddagsaktiviteter. Men varför ha aktivitet om man kan sova liksom? Och vi kan ju alltid ha alarm typ på måndagar, så vi hinner till dagklubben som börjar tio. Som sagt, lyxproblem!  Hon äter fortfarande inte potatis. Men hon äter pasta i de flesta varianter, och ris. Och broccoli, tomat, gurka, kött, kyckling, korv, och i princip alla frukter. Och mycket mera till. Potatis är väl inte hela världen då. Hon är mamis, men det har hon varit så länge jag kan komma ihåg så jag bara tillskriver det hennes personlighet. Och det är inget fel med det. De få gånger jag lämnar henne för jobb eller för att föra roskis och hon blir ledsen är verkligen så få att jag nog kan ta det. Och det kan förresten hon med. Jag hoppas det håller i sig länge, länge. Fast det brukar något sällan göra med dessa små.