never been this far away from home

Efter gårdagens utflykt samt övernattning till Malax konstaterar jag idag att vi nog är rätt så orutinerade på det här med att resa ännu. Allt var ju liksom planerat, men en timme innan avfärd blev det bara sjuuukt bråttom att packa, så typ tio essentiella artiklar glömdes hemma och på något vis tog blöjorna slut (öh?) så vi fick handla mera i Vasa idag. Simons bror och hans familj hade alltså bjudit oss till en villa i Malax, och eftersom att Simon ändå har sin sista semestervecka nu passade vi på och tackade ja. Vad skulle kunna gå fel liksom!? Villan var fantastisk och sällskapet likaså, och vi åt god mat och umgicks och spelade kort på senan, och badade bastu som man ju gör på villor, och övernattningen gick till och med skapligt. Det var allt köras med bilen som ställde till det. Jag förstår ju att hela resan låter som en niopoängare då allt annat var så bra, men alltså ord kan inte beskriva hur jobbigt det är att sitta i bil med en gallskrikande, otröstlig toddler. Ens två minuter av det är förmodligen livsfarligt för psyket, och alla längre stunder är bara rakt ut livsfarliga.  Sällskapet och villorna. Vi fick sova i den största där till vänster, och bakom den fanns ett "servicehus" med dusch och vessa, så den delen underlättade ju grymt mycket med en liten knodd. Simon och Vera. Som vanligt då man är på en villa blir det ju ett enda vaktas. Så att Vera inte faller av en av fyra terasser, snubblar på stenar eller springer i vattnet. Terasserna var dock relativt barnvänliga och sjön inte alltför tillgänglig. Idag åkte vi in till Vasa då vi ändå var så nära. Jag ääälskar ju Vasa, men har inte kunnat sätta fot där sedan jag var rätt gravid, så vi var helt enkelt tvungna att passa på. Innan vi åkte hem svängde vi också in via Karperö, där två av mina gamla jobbarkompisar bor. Det var verkligen kära återseenden. Bilden här ovan är från Villa Aspkulla, där vi blev bjudna på jordgubbar och glass. Vera var helt nöjd med bara jordgubbar, och svalde dem med hull och hår (det där gröna alltså). Och det bästa med att åka bort (ens på en pikuliten resa) är ju att komma HEM. Det doftar så gott och är så rent och enkelt, så det rör mig inte ens att det finns mer böcker och leksaker än sittplatser i soffan. Jag blev så harmonisk efter att ha nattat Vera och spillt upp ett vinglas att jag bara tog upp en näve hårborstar, fjärrkontroller och böcker som var direkt i vägen för min rumpa, såg på dem med ett fridfullt leende och bara slängde dem åt helvete. Så skönt.