ovilja att klä ut sig
Veras kusiner var så taggade på Halloweenfesten att de inte ooorkade vänta till nästa helg, så den blir av idag istället. Jag tog ett varv till h&m igår före bion (mer om det sen) för att köpa någon lätt halloween kostym som varken skulle kosta skjortan eller vara en engångsgrej. Jag var så nära att köpa en riktig Elsa-klänning, och trots att den var lite dyrare resonerade jag som så att hon skulle vilja använda den hela tiden. Sen slog det mig att hon skulle vilja använda den hela tiden. Den skulle definitivt vara förevigad på dagisfotot, och alla andra foton resten av året för den delen, och vi skulle bli de där föräldrarna som har ett barn med klänning utanpå vinterhalaren överallt, och folk skulle se oss och tänka "de där tar inga strider". Det var ju tur att den tanken slog mig. Men ändå synd för Vera, för hon skulle bli så glad att det ändå kanske skulle vara värt allt strul. Sen hittade jag en superfin spindelklänning med mantel på reahyllan, så den köpte jag åt Vera, och bara kattöron till mig själv (laaame). Imorse då jag visade klänningen tyckte hon att den var jättefin men insisterade på att vi skulle klippa bort alla lappar. Dumt nog gjorde jag det, och genast hon hade fått på klänningen sa hon "NEJ! Bort!". Så den blev inte ens en engångsgrej men vi kan ändå inte returnera den. Fint så. Jag tänkte ändå pröva ta med den till festen om hon mot förmodan skulle ångra sig då andra är utklädda. Hon prövade ju också mina kattöron en stund, och har egna kaninöron, men hon har dem liksom en minut och drar sedan bort. Förra året vid påsk fick jag absolut inte måla henne till kanin heller. Det är ju lite tråkigt att dyka upp till en halloweenfest om ingen är utklädd så vi får hoppas att någon av oss blir inspirerad åtminstone. Nu har hon äntligen somnat i min famn så jag ska bära henne till sängen och sedan hämta kaffe och datorn. Ord kan inte beskriva hur mycket bättre min dag blir då Vera sover vila alltså.