Past few days

Vardagarna är verkligen så annorlunda nu då jag är på praktik och försöker ta körkort samtidigt. Vera har varit van med två, max tre, dagisdagar i veckan, men har på sistone haft hela fyra dagar. Det har gått över förväntan, men både hon och jag känner nog av förändringen. Jag tycker personligen att jag är den av oss som hanterar det bättre, men jag har förstås mera verktyg. Hon är ändå oftast go.  I tisdags hade vi en ledig dag och maxade den med cafébesök och tumistid på stan. Jag har framkallat bilder från 2018 som jag ska göra ett album av, och blev faktiskt lite snopen då jag kollade igenom bilderna och fick se framför mig svart på vitt hur låg jag har varit sedan oktober och Williams bortgång. Vi har gjort så galet mycket roligt under 2018 och Vera har verkligen haft en dröm-barndom det året, med strandhäng, parkhäng, cafébesök, restaurangbesök, djurparksbesök, en massa lek och plask och skratt, men plötsligt stannade det liksom av. Det är ju förståeligt och jag vet det, men kanske det ändå var bra att få se det framför mig i 200 fotografier hur det har varit för henne. Jag tycker ju att jag har kommit tillbaka, men kanske inte riktigt.  Med anledning av det var vi alltså till stan i veckan, och det var så roligt. Hon är på riktigt min favoritmänniska att hänga med.  Vera har tjatat så länge om Maxifun, så nu bestämde vi oss för att åka iväg med kusinerna. I efterhand kan jag konstatera att det var en dålig idé sådär efter sju timmar på dagis samma dag, så i framtiden kommer vi ta maxifun på lediga dagar, men barnen hade förstås roligt när vi var där.  En dag då jag var på dagiset där jag gör min praktik ringde min lillasyster och frågade om Vera vill ha en krokodiltårta. Smått stressad då jag precis var på väg till vilan svarade jag okej, så när vi väl skulle hämta den var vi inte säkra på att det inte var en leksak av trä, men det var lyckligtvis den ätbara sorten. Lillasysters pojkvän hade gjort den i skolan och tagit hem åt Vera, så gulligt. Tårtan fick följa med till Veras fasters kalas och uppskattades av hela sällskapet.  Idag smög Vera iväg med min sminkväska och jag hade inte så värst bråttom efter då hon oftast bara bruka kittla sig med puderborsten, men den här gången hade hon hittat mascaran. Visst ser man ändå att hon vet hur man ska applicera mascara!? Alltså typ.Idag har jag för en gångs skull den här veckan inte somnat vid nattningen. Nu är klockan tio då ögonen börjar lämna fast. Och jag ska nog låta dem.