Perioder

Oj vad det börjar bli tungt det här med perioder som avlöser varandra hela tiden. Som max kommer några trubbelfria dagar emellan, då matningen fungerar, humöret är stabilt, magen processerar som den ska och varken tänder, snor eller hosta stör. Jag är sjuuukt tacksam över hur lite vi har varit sjuka, men ändå är det något hela tiden.  Det känns så uttjajat redan då jag skriver det här, för så mycket tid går åt till att prata om, tänka på och försöka åtgärda att Vera äter så dåligt. Jag vet att det är en period, att hon inte kommer svälta, att jag inte ska truga för mycket eller ta det så hårt, men det är ändå mitt ansvar att se till att hon äter och växer som hon ska. Klart som attan att jag tar det hårt. Dessutom är hon från tidigare rätt liten, och väger strax under nio kilo då hon är ett år, och jag vet att det är genetiskt och att jag själv vägde samma i hennes ålder, och att hon är så aktiv så inget extra fastnar och dessutom att barn ofta smalnar av då de börjar gå, men det är klart att jag oroar mig för det ändå. Så ofta. Nu som senast med matkrånglet har jag märkt att potatis inte längre går an. Tidigare var det mest att kött helt enkelt var äckligt och att skeden inte accepterades utan allt skulle tillredas som plockmat. Jag har ju alltså satt ner massa tid på att göra grötpinnar, omeletter av potatis i köttsås, stuvad pennepasta, grönsaksstavar, fruktstavar, smörgåsstavar, omelettmuffins med antingen skinka och ärtor eller tärnad korv och potatis, och så vidare. Och det mesta slänger jag ju vartefter. Dessutom är allt som innan fast jag har mer att göra och tänka på, och allt jag gör hela tiden är ju med Vera, så ingen del av det får ju bli lidande. Sen har det tillkommit skrik till nattningen och två till tre matningar varje natt, men det är ju mitt problem så det ska jag bara hantera. Och se till att inget annat blir lidande.  Jag börjar inse att det knappast är lönt att längta tills den här perioden är över. Efter den här kommer nästa. Och sen kanske ännu en, parallellt.  Usch vad jag klagar. Jag vet nog att det bara är såhär att vara förälder, att man måste ta det bra med det dåliga. Vera är rakt igenom bara bra, det är allt krångel som är dåligt och börjar ta ut sin rätt sådär efter ett år. Och jag behöver bara skriva av mig lite. Puh. Vera på ettårskontrollen förra veckan.