Skolstart och sånt

Jag blev verkligen sanslöst besviken då jag fick nekande svar från utbildningsfonden, och ännu mer för att det hängde upp sig på sex månader av åtta år. Det var ju så nära. Dessutom hade jag redan börjat drömma om en bättre ekonomi, resor, molo-utekläder, moschino-väskor, nya tapeter och ny elektronik. En del av drömmarna får ändå stå kvar, för jag behöver ju en laptop, och det skulle vara rentav oansvarigt att frakta den av och an i en budgetväska som är fallfärdig vid köp.  Skolan drog igång redan i måndags lite lugnt, och nästa vecka börjar studierna på riktigt. Jag blir ännu mer och mer intresserad hela tiden, och hoppas det ska hålla i sig.  Screenshots av väskor jag velar mellan. Praktiskt är ju inte min starkaste sida, så hoppas att laptopen sist och slutligen ryms i väskan jag bestämmer mig för sen också.  Det är ett tag sedan jag riktigt uppdaterade om Vera, och där finns ju massor att säga. Hon har nog börjat reagera på vår nya vardag med dagis och allt nu, så vi tar strider ingen vinner varje dag. Vi hade ju en sådan här period tidigare, men sen blev det lugnt i flera månader emellan. Jag hoppas det ska ske igen.Annars har hon gått fram mycket med språket. Fortfarande är det mest vi närmast henne som förstår vad hon säger, men hon tar in flera ord och meningar varje dag. Det är bara konsonanterna som inte riktigt hittar rätt. Då hon inte vill avbryta leken, hopp i sängen, att gå, att läsa bok, etc, så har hon börjat säga "bara liten stund till", och det är så roligt. "via baja heka liten tunn". När någon frågar om hon är deras kompis säger hon "neej. Hattit mammas kompis". Hon har alltså börja säga faktiskt. Hon är faktiskt mammas kompis. Hon vill faktiskt ha saft istället för mjölk, och hon vill faktiskt ha mera ketchup. Det är faktiskt vansinnigt roligt. Åldern två överlag är, förutom alla inslag av trots, en så bra ålder.