Tacksamhet för det mesta

Det har inte hörts så mycket av mig här på sistone. Anledning är nog att jag har haft händerna halvfulla, vilket är mer än vanligt, så jag har prioriterat bort bloggande. Skolan har tagit sin del av min energi, och jag tycker det är så fruktansvärt roligt att studera nu. Vi hade och klarade en läkemedelstent i veckan, och hade en fältdag där vi fick träffa och intervjua människor från alla tänkbara olika kulturer. Vi läser om anatomi och sjukdomar, och jag tycker faktiskt att det är intressant att memorera latinska namn. Jag tycker till och med om att skriva och lämna in arbeten, och ha tid och ork att göra det bra. Ah, tänk om jag skulle ha haft sånahär förutsättningar i gymnasiet. Jag skulle helt säkert ha fortsatt studera och kanske haft en magisterexamen vid det här laget.Men jag hinner förstås ännu.  Förra helgen umgicks jag med mina systrar. Som vanligt superkul.  Igår hade vi möjligtvis världens bästa dag. Vi kom till stan tidigt, onödigt tidigt kanske, och satte oss ner för att fika utanför Roberts Coffee där solen låg på. Vi hade redan inhandlat Veras fredagsägg och till min stora förtjusning fanns i ägget för en gångs skull något vettigt. Tre små målarbilder med tre ännu mindre pennor. Vera satt och målade så vi kunde sitta kvar längre än hon annars skulle ha orkat. Sen gick vi "på stan" som vi båda så gillar att göra, och blåste lite såpbubblor utanför Halpa Halli innan vi cyklade hem för att äta lunch.Sen när Vera sov hann jag träffa mamma och Kakan, och fika ännu mer vid Roberts Coffee, och på kvällen inledde vi grillsäsongen hos Annina och Sören. Jag vet inte om det är vädret eller den insyn jag fick i vissa invandrares vardagar, men jag är så TACKSAM den här veckan. För vädret, lugnet, familjen och vänner. Vi har det nog bra hörni.