Det Normala

Jag hörde ett radioprogram om hur vi från förskola får lära oss vad som passa för tjejer och vad som passar för killar. vi alla vet att tjejer ska leka med dockor och killar ska leka med bilar. Men hur blev det egentligen så? När lärde jag mig det felaktiga påståendet? Ingen aning. I min familj har det aldrig varit så. Det har aldrig varit pappan som tjänat mest, aldrig varit mamman som varit hemma mest osv. Det är bra tycker jag! Vi har haft en jämställd familj i hela mitt liv och aldrig prat om tjej- och killgrejer. Så var sjutton lärde jag mig om sånt? I skolan vet jag hur mycket sådana intryck jag fick. Jag ifrågasatte varenda en. Tex, varför vi hade en killgrupp och en tjejgrupp på hemkunskapen, jo svaret på det var så klart för att tjejerna gick syslöjd och killarna träslöjd. Jag ville byta till träslöjd men lärarna tyckte det skulle vara så jobbigt för då skulle jag ju råka hamna på hemkunskapen med killarna och jag var ju en så duktig elev, mycket bättre om jag slapp de jobbiga och hopplösa killarna och gick med tjejerna istället, där jag kunde visa min fulla potential. Boys will be Boys vet ni. Lite vildare och lite jobbigare och så klart otämjbara. Det ligger ju i deras natur att vara vildare än tjejer. Tjejer mognar snabbare och är lugna av sig. Perfekta för att laga mat och sy, och sedan ta hand om barnen. Jag orkade inte käfta emot. Istället slutade jag gå på syslöjden, då fick jag helt plötsligt bra betyg konstigt nog.Jag har alltid fått höra från lärare och barn att jag inte kan bete mig som jag gör, när jag bettet mig likadant som killarna. Om jag var högljudd i klassrummet, rapade eller pruttade högt så var jag dålig, konstig och många gånger utskälld. Om någon kille i klassen gjorde likadant så skrattade läraren för det var ju så typiskt just den killen. Jag vet inte om någon annan i klassen reagerade på detta. På att lärarna gjorde skillnad på tjejer och killar. Vi tjejer hade högre krav för att få bra betyg medan killarna fick bra betyg bara de lämnade in en läxa. Jag ifrågasatte ofta lärarna. Frågade varför jag inte fick bete mig som killarna. Fick många gånger svaret att jag var ju tjej och med så mycket potential som jag inte skulle slänga bort. Jag orkade inte ta hela fajten då. Idag hade jag gjort det utan tvekan då jag växt som människa och insett hur orättvist hela skolan var. Idag kämpar jag mycket för att få barn och vuxna och inse att det inte finns några medfödda gener som gör att kvinnan passar bättre i köket och mannen som byggare. Trots så mycket forskning så tycks inte det gå in. Jag har både ett "kvinnoyrke" och ett "mansyrke". Barnflicka och finsnickare. Som barnflicka kan jag verkligen påverka barnen och det älskar jag. Jag kan förbättra deras självkänsla, jag kan förklara för dem att folk med snopp inte alltid är killar och att folk med fittor inte alltid är tjejer. Jag berättar även om homosexualitet, bisexualitet och asexualitet. Jag tycker det är extremt viktigt att barn från tidig ålder lär sig att man får bli kär vem man vill, och att det är okej att inte vara kär i någon. Jag har hela min uppväxt fått höra: "men hur är det med livet nu då, har du någon kille?"Jag tror inte jag är ensam om detta. Nu för tiden svarar jag alltid (oavsett om de är vuxen eller barn): "nej, och jag har ingen flickvän heller".Nu är det så att jag inte är homosexuell, jag är knappt ens att jag är bisexuell men jag tror på att man blir kär i människan och inte könet så jag säger inte att jag är straight. Men det är mitt sätt att förändra synen på det typiska förhållandet. Hur det "ska vara". Det är ett av mina knep för att förändra världen till ett bättre ställe för framtida generationer. Nu har jag gått från ena ämnet till det andra, dock inom samma kategori: Det normala.Det finns så galet mycket grejer jag kan ta upp inom det ämnet att jag knappt visste var jag skulle börja. Jag är allt annat än normal. På alla sätt och vis. Jag är så mycket bättre än det normala.•Jag är intelligent och har högt IQ, men klarar inte av att ta ut soporna. Det gör mig onormal.•Jag har för stora bröst och måste köpa svindyra bhar i specialbutiker. Det gör mig onormal. Normala kan köpa bhar på H&m. •Jag är tjej och uppkäftig och tar ingen skit.•Jag talar nästan alltid sanning. Klart jag drar vita lögner då och då men man kommer längst på sanningen.•Jag har en svår ätstörning (som jag tänkte skriva lite om imorgon)•Jag ser det positiva i allt. Allt allt allt. Det gör att jag nästan jämt är otroligt glad, och väldigt sällan bitter.•Jag har PMDS, extremform av PMS som innebär djup depression 2 veckor varje månad. Jag är allergisk mot ämnet som släpps fritt vid ägglossning kan man säga. En dödlig allergi är det om man inte medicineras mot den.•jag gillar att bli motbevisad, tex inom politiken.Jag skulle nog kunna fortsätta hela kvällen med den där listan. Allt på listan gör mig till den jag är, och jag älskar den jag är. Självklart kan jag bli trött på mitt huvud. Min adhd gör att min hjärna går på högvarv konstant. Jag har lätt 1300 tankar samtidigt när jag ska försöka sova. Och när jag skriver, därför blir det så otroligt hoppigt och inläggen slutar oftast på ett helt annat ställe än den började. Men det är väl en del av min underbara charm. Ja, min charm har jag gott om. Just eftersom jag inte är normal och inte har några som helst planer på att bli det. Jag älskar att vara den som sticker ut. Den som ställer sig mitt i klassrummet och ropar ut "fitta!" När något går fel, och inte skäms jag efteråt inte. Möjligtvis lite för att jag stört de andra. Men jag skäms inte över att vara impulsiv. Livet blir mer spännande med impulsivitet! Varje dag är en balansgång mellan liv och död. Kommer jag idag råka säga nåt så provocerande att jag blir nedslagen? Kommer jag idag glömma kolla efter bilar när jag går över vägen och bli påkörd? Eller kommer jag idag börja snacka med någon som sedan bestämmer sig för att ge mig 1 miljon? Ja, man vet ju faktiskt aldrig. Viss impulsivitet hade jag överlevt utan men en stor del älskar jag just för att livet blir så spännande. Nu tänkte jag runda av detta genom att visa er en lista på saker att göra för att hjälpa att förändra synen på det normala i samhället(ja, jag är ett extremt listfreak vilket ni kommer upptäcka):• Ifrågasätt alltid när någon frågar om ni har en partner av det motsatta könet, på samma sätt som jag skrev här ovanför•Säg alltid till barn som leker mamma pappa barn, att de funkar minst lika bra att leka pappa pappa barn eller mamma mamma barn. Eller varför inte ensamstående med barn?•Säg till barn att det inte finns något som heter tjej-/killleksaker, tjej-/killkläder eller tjej-/killfärger osv. •Lär era döttrar att ta plats! Lär dem vara lika vilda som killarna. Lär dem att käfta emot lärare som säger något om hur en ska vara som tjej resp. Kille. Ta ingen skit!•Våga vara den som alla hatar för att du alltid ska påpeka saker, men välj dina stunder! Var inte en jäkla partypooper. Hur mycket tror du egentligen att det ger att starta en diskussion om att man ska kalla folk med snopp för snoppbärare eftersom alla med snopp inte är killar, på fyllan på en krog klockan 2 på natten en lördag? Förstör inte andras kvällar, du får inte ut nåt av de, de blir bara arga och större motståndare av det hela. Ingen vinner ett piss på det, snarare tvärtom. Var inte den jobbiga ingen vill festa med för att "h*n ska alltid börja diskutera cis-normativ och homofobi". Låt folket säga bög till varandra på fyllan och läxa upp dem senare i en annan situation istället.Ja, några punkter orkade jag iaf skriva upp. Fler punkter får vänta till någon annan gång!Tack för mig!