UGANDA

Detta skrev jag 2010, under ett inlägg där jag skrev om ställen jag ville besöka innan jag dör:     Idag fick jag ett samtal från ingen mindre än Michaela Forni. "Skulle du vilja åka till Uganda med Tommy Hilfiger?" frågade hon sådär kallt. Som om det vore världens vanligaste fråga.   Nu har jag och mamma gått igenom hur mycket papper som helst och för att sammanfatta vad jag ska göra där i Uganda sådär 3-4 dagar efter min 18-årsdag & det är just volontärarbete. Hilfiger har ett hjälpcenter i Uganda där han hjälper bönder för att förbättra skörden, sjukstugor, stöttar skolor med utrustning, stödjer lokala företag så de kan expandera osv osv.. Detta ska jag haka på och få ta del av. Hjälpa till. Göra en liten skillnad.   Jag är i chock. Händerna darrar. En av mina största drömmar kommer gå i uppfyllelse. Samtidigt är jag rädd, jag åker ju faktiskt ner själv. Eller själv och själv - Tommy Hilfiger-crewet är med mig men ingen JAG känner kommer följa med. Det handlar om att välja vem man vill bli. En fegis som inte vågar flyga 10 timmar själv för att hon är just en fegis - eller någon som trotsar sina rädslor för att hjälpa människor.   Helt sjukt är detta. Mina glädjetårar har runnit hela dagen. När jag var 10 år skaffade vi ett fadderbarn från just Uganda. Då sa jag till min mamma att om jag någonsin får pengar ska jag starta en flickskola där. Mamma (som tror på ödet, spöken och det övernaturliga) sa "fan Becka, tänk om det är universum som försöker visa dig vad du ska hålla på med, tänk om det är nu du får göra skillnad".   Tänk om.     Jag vet att jag aldrig skrivit ett inlägg med sämre meningsuppbyggnad. Allting är lite luddigt. Detta skrev jag på fem minuter bara för att jag ville få ut allting. Hoppas ni förstår vad det är jag ska göra & att detta är en utav mina största drömmar.