Min syn på kost och träning

Hej på er babes! Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen det senaste, har egentligen ingen bra ursäkt bara brist på motivation helt enkelt.. Denna veckan har handlat om att försöka komma tillbaka till lite vardagsrutiner igen. Dom två veckorna i England var verkligen inte hälsosamma, det var massa skräpmat, godis, alkohol och dålig sömn. NOT GOOD. Därför är jag mer taggad än någonsin på att komma tillbaka till ett lite hälsosammare liv nu. Jag har ju inte direkt levt hälsosamt innan England heller, hela sommaren har bestått av festande, alldeles för lite sömn och ingen träning. Jag fick en kommentar för någon vecka sen om jag kunde göra ett inlägg om träning och hur jag tänker kring mat. Detta är verkligen ett ämne jag brinner för, jag älskar träning och har vart väldigt aktiv och hälsosam tidigare i mitt liv. Men det är också ett väldigt känsligt ämne att ta upp, jag är absolut ingen expert och just nu lever jag verkligen inte ett "idealt", hälsosamt liv. Det kan bli väldigt fel när man uttrycker sig om just träning och mat. Jag själv har haft ett lite osunt förhållande till just detta och vet hur det känns och hur triggad man blir av att läsa om det. Det är också ett väldigt brett ämne, och därför är det svårt att välja vad jag ska skriva. Men jag tänker att jag gör ett försök, och skriva lite om hur min syn på ämnet har ändrats med åren. Sen skulle det vara kul att fortsätta göra inlägg om träning och hälsa om det uppskattas eftersom jag tycker det är så himla kul! Till att börja med: jag är absolut ingen expert inom träning och hälsa, så detta är ingen fakta. Det är bara mina egna tankar och erfarenheter.  Enda sen jag kan minnas har jag haft komplex över min kropp, vilket nog dom flesta kan känna igen sig i. Det finns alltid något man skulle vilja ändra på eller förbättra. När jag var ungefär 11-12 år gammal började jag i konståkning, det är egentligen ganska sent att börja för att vara konståkning. Dom flesta börjar när dom är runt 2-5 år, men jag tyckte det var så himla kul och brydde mig inte särskilt mycket. Jag och min syster kämpade oss uppåt, vi gjorde våran hemmaträning, åkte på träningsläger och blev snabbt ganska bra. Efter bara något år började vi tävla, och det var då allvaret började. Även om man inte är på särskilt hög nivå så är konståkningen en väldigt seriös och krävande sport, det blir mer en livsstil än en hobby. När jag gick i åttan (då är man väl 14 eller 15 år?) tränade jag konståkning och balett fyra gånger i veckan, utöver det varvade jag gym med löpträning för att få bästa möjliga resultat. Under denna tiden tänkte jag även väldigt mycket på hur min kropp såg ut och på vad jag åt. Jag åt till exempel inget vitt bröd, inget godis, inga kakor, inga söta drickor, jag försökte minska på kolhydrater och äta mindre pasta, ris, potatis osv. Jag gjorde så kallade "30 day challenges", då man skulle göra squats och situps, man fick inte äta vissa saker osv. Helt sjukt egentligen. Detta var absolut inget hållbart sätt att leva på för en 14-15årig, och när jag skulle "unna mig" så vräkte jag verkligen i mig och hetsåt tills jag blev illamående vilket resulterade i att jag fick skuldkänslor. I flera år använde jag mat som belöning och bestraffning istället för att bara njuta av det. Men även fast jag hade lite "problem" med mitt tankesätt gällande mat så har jag aldrig gått hungrig. Jag har alltid ätit stora portioner och sett till att jag blivit mätt för att jag visste att om jag inte åt tillräckligt så skulle jag inte orka träna. Så, på så sätt har det aldrig vart ohälsosamt eller farligt på något sätt, men när jag ser tillbaka på det så tycker jag inte att en 14-15åring ska ha ett sådant tankesätt. Man är bara ett barn och man utvecklas fortfarande. Jag minns också när någon sa något i stil med "Äter du inte?" eller "Ät lite, du är alldeles för smal" så tog jag det som en komplimang och en bekräftelse på att jag var på rätt väg. Det är inte heller bra, men jag vet att det är många och speciellt i denna åldern som känner så vilket är hemsk egentligen. Det är absolut inte okej att en 14-åring har kroppskomplex och räknar kalorier. Men i det ytliga samhället vi lever i idag är det alldeles för många som tänker precis såhär och det är något jag verkligen skulle vilja ändra på.  Det har tagit lång tid att få bort det dåliga tankesättet kring just mat. Men jag hade en period då jag inte mådde särskilt bra, jag hade ett dåligt förhållande med min dåvarande pojkvän, det var även då jag slutade med konståkningen och jag var också väldigt sjuk ett tag (har berättat om allt i ett inlägg HÄR). Efter det har jag inte kommit tillbaka till träningen på samma sätt, jag har tränat lite till och från men absolut inte på den nivån jag var på förr. Det är både positivt och negativt, jag har någon stans på vägen blivit av med mitt jobbiga förhållande till mat. Jag tror att det har att göra med att pressen från träningen släppte. Idag försöker jag träna när jag har tid och lust, jag äter i princip vad jag vill utan att det känns jobbigt. Jag känner dock att jag inte tagit hand om min kropp det senaste, för även fast man ska unna sig och äta gott så ska det inte gå till en överdrift. Som med allt här i livet så gäller det att hitta en balans.  Så om jag kortfattat ska svara på frågan om hur jag ser på kost och träning idag så skulle jag säga att det gäller att försöka hitta en sund balans mellan att träna, äta hälsosamt och unna sig. Det är svårare än det låter, för det blir lätt att man överdriver år något håll. Jag har verkligen inte hittat min balans, men jag kämpar och testar mig fram.