Better late than never huh?

Bättre sent än aldrig huh? Så det har var ett litet avbrott här i bloggen. Främst för att jag har åkte en känslomässig bergochdalbana de senaste veckorna. I skallen har tankar jagats runt som i en katt-och råtta-lek. Hur ska jag kunna lämna det här stället? Åh vad jag längtar hem! Hur ska jag klara mig utan mina tjejer? Har vi blivit bara vänner? Vad händer när jag kommer hem? Vad vill jag i mitt liv? Tankar som jag antar att de flesta snart-25-åringar-som-snart-ska-flytta-hem-från-världens-bästa-stad känner. Inte för att det gör saken lättare. Kanske detta är perfekta tiden att lära sig leva i nuet och skit totalt i framtiden för en gångs skull? Jag har iaf några grymt härliga veckor framför mig, ska försöka carpa skiten ur livet innan verkligheten kör en rak höger i ansiktet på mig när jag kommer hem. Jag har nu alltså lämnat Sydney (krossat hjärta) och befinner mig nu i Brisbane, som känns som Sydneys ärtigare lillasyster fast med sämre mat. Imorgon bär det av norrut mot sol. Sol. Åh som jag behöver dig. Låt dig smeka min hud och göra den lite mindre likblek, om möjligt, tack. --------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Better late than never huh? So it´s been a while since the last post. Mainly because I´ve been riding an emotional rollercoaster over the last few weeks. My thoughts have been playing the most savage cat and rat game in my head. How am I ever gonna leave this place? I´m missing Sweden! I´m not gonna make it without my girls. Are we no more than friends? What´s gonna happen when I come home? What do I want? I guess thoughts that most of the soon-to-be-25-y/o-who´s-moving-home-from-the-best-city-ever are feeling. Not that it´s making it any easier. Maybe this is the perfect moment for me to learn to sees the day? Live in the now and not in the future? I do have some amazing weeks coming up and I´m gonna carpe diem the shit out of life before it gives me a big bitch slap right across the face when I come home. I have left Sydney (broken heart) and I´m now in Brisbane, who is kinda like Sydneys more perky baby sister but without the good food. Tomorrow we´re jumping on the plane and heading north to chase the sun. Sun. I need you so bad. Will you pls kiss my skin and make it look a bit less as a dead body? Thanks.