När mina fingrar satte ord på mina känslor || When my fingers let my feelings speak

Här ligger jag, i min bäddade 90 sängen med nytvättade lakan. Som är så där krispiga mot huden. Kapitel 19, Sales and operations planning, ligger och stirrar hotfullt på mig. Ändå ligger jag här och andas luft med en svag doft av basilika. I ett försök att verka trendig placerade jag en mataffären-köpt basilika i en glasvas och ställde den bredvid sängen. En av få färgklickar i mitt rum. Jag lyssnar på en mumlande Sydney-kväll. Ett blåljus. Ett skratt. Kanske firar någon sista tentan.  Det plingar till i telefonen och jag ser tre tjejers namn, de skvallras om han med en tatuerad triangel. Jag inser att tiden jag har med dessa tjejer lavinartat börjar gå mot sitt slut. Hur jag inom 10 dagars tid kommer gå skilda vägar med min familj (?). För under denna knappa tid vi har känt varandra har vi vart med om saker jag aldrig trodde var möjligt med helt okända människor. Som den gången.... Jag försöker tänka på 1 grej men i mitt huvud spelas galet många små filmer med fina minnen upp. Dansande kroppar, mätta magar, gråtande ögon, brunbränd hud, tunna plånböcker.  Om 10 dagar kommer jag inte kunna vakna på morgonen av någon som lagar frukost. Jag kommer inte kunna välja att hellre titta på Vänner i soffan än att plugga. Jag kommer inte kunna dricka en alldeles för stark vodka soda medan en hand med ljusblått nagellack räknar mina klunkar. Och det gör mig tung i kroppen. I sinnet.  Men hur mycket jag än hatar att dagen då vi skiljs åt snart är kommen så vet jag att vi ses igen. Vi är ju trots allt familj. Må hända att denna familj är utspridd på tre olika kontinenter men tro mig, mig blir ni inte av med så lätt <3 ...................................................................................................................................................................................................................................... Here I lie, in my single bed with freshly laundered sheets. They feel crispy against my skin. Chapter 19, Sales and operations planning, is staring angrily at me. Yet here I lie, breathing air with a faint scent of basil. In an attempt to be trendy, did I place a normal looking basil bought at the super market in a glass vase and placed it next to my bed. It gives my room the splash of color it oh so needs. I listen to a mumbling Sydney tonight. A siren. A laugh. Maybe someone who´s done with their finals. My phone lights up and I see three girls names, they talk about him with the tattooed triangle. I realize that the time I have left with these girls are starting come to an end, way too fast. How I within 10 days time will go separate ways with my family (?). Because during this short period of time that we've known each other, we´ve done things I never thought would be possible to do with complete strangers. Like the time when .... I'm trying to think of one thing, but in my head there is a play of so many beautiful memories. Dancing bodies, full bellies, teary eyes, tanned skin, empty wallets. In 10 days, I will not be able to wake up in the morning by someone who´s cooking breakfast. I will not be able to watch Friends on the couch rather than to study. I will not be able to drink far too strong vodka sodas while a hand with light blue nail polish is counting my sips. And it makes my body heavy. And also my mind. But even if I hate that the day when we go separate ways almost is here, I know we'll meet soon again. Cause we are, after all, family. It may be that this family is spread on three different continents but believe me, you´ll not get rid of me that easily <3