2016, be good to me

TVÅ gånger har jag nu försökt skriva detta inlägg men båda gångerna så har Devote laggat ihop för mig. Men skam den som ger sig. Gott nytt år vill jag önska er. Tvåtusensexton är ju nu hela två dagar gammalt. Jag välkomnade in det nya året med öppna armar och med ett glas Merrys med vit chokladsmak i handen. Men först så bad jag tvåtusenfemton dra åt helvete. Det är någonting med nyår som är så fräscht. Det är en ny start, en chans till att få börja om igen. Fast egentligen så är varje ny dag en ny chans, det är synd att vi glömmer bort det så lätt eller tar det för givet. Hur klyschigt det än låter så är ju faktiskt varje dag en gåva. När jag först funderar på vad jag gjort under tvåtusenfemton så känns det som ett år där jag inte åstadkom speciellt mycket. Jag har mest gått runt och trampat i samma mönster dag efter dag och längtat efter större äventyr. Men när jag funderar en stund till så kommer jag ändå fram till att jag är nöjd med min insats. Jag har ju faktiskt kämpat mig igenom ett helt år till och jag har klarat av det, jag lever och andas och det är ju bra bara det. Året som gått har varit både bra och dåligt. Jag har varit omringad av vänner och familj och känt mig älskad och jag har fått skratta och le och njutit av det. Men sjukdomen har hängt med, depressionen och ångesten. Det har varit en del återfall, läkarbesök och nya psykologer. Det har varit skitjobbigt emellan åt, det är det alltid. Men jag har rest på mig varenda gång. Idag kan jag säga att jag mår bra och jag är stolt över mig själv. Jag har brister jag behöver jobba med men jag hatar inte mig själv för det. Jag duger som jag är, det gör vi alla! Återfallen i depressionen kommer mer sällan och jag är fast besluten om att bli helt frisk. Sen som jag alltid säger, jag önskar inte att jag hade sluppit gå igenom det här helvetet. Alla har sitt inre helvete de måste ta sig igenom och det här var/är mitt. Om jag inte hade blivit såhär sjuk för cirka tre år sedan, då hade jag inte varit den jag är idag och jag hade heller inte vetat allt jag vet idag. Jag är tacksam för all den kunskapen jag fått, jag kan avända den till att försöka göra lite skillnad inom psykisk ohälsa. Nu tänker jag säga precis som alla andra, tvåtusensexton kommer bli mitt år. Den här gången säger jag inte det bara för att jag tänker hoppas och försöka göra det bra, den här gången vet jag. Jag har en stor nyhet för tvåtusensexton. I april flyttar jag utomlands. Nedräkningen till sista dagen på IKEA har börjat, för snart är jag anställd hos Fritidsresor. Som jag har kämpat för det jobbet! Jag har sökt det tre gånger och blivit reserv två gånger men nu, nu blev jag vald. Äntligen lyckades jag bevisa att jag är rätt för det här och att jag fixar det. Jag är mer redo än någonsin, jag hade nog blivit galen om jag inte hade fått komma iväg snart. Det är som om hela min kropp och själ bara längtar efter att få uppleva alla dessa nya saker. Alltså jag är så lycklig över det att jag inte ens kan beskriva det med ord! Jag känner mig typ nykär?! Det bara pirrar i hela kroppen av längtan så jag knappt kan sova på nätterna! Jag skrev ju sist när jag blev reserv att jag och Fritidsresor inte var klara med varandra och jag hade rätt. Som sagt, skam den som ger sig när det är något man verkligen vill! Men självklart så är jag även jättenervös men det är som om att jag ändå vet att jag kommer fixa det här tillslut. Även om det kommer vara lite läskigt först. Den här typen av läskigt är bra, för jag kommer lära mig så mycket och utvecklas ännu mer som person. Jag tror att jag kommer bli mycket mer säker på mig själv, för nu river jag ändå upp rötterna och flyttar långt bort på egen hand. Sen att jag måste säga hejdå till vänner, familj och vovve för ett tag vill jag inte tänka på än, för det känns jättetufft såklart. Men jag kommer ju hem och hälsar på och de kan komma till mig, så det får ordna sig. Jag har dock ingen aning om var och exakt när jag kommer åka, bara att det blir någon gång i april. Tyvärr så kommer jag inte få mer detaljer än så förens i mars verkar det som. Men det är okej, jag är bara så lycklig att jag fick jobbet. Det är verkligen en dröm som går i uppfyllelse! Jag kommer jobba som barnvärd, alltså ordna aktiviteter för barn så att deras semester blir så bra som den bara kan bli. Det känns så otroligt roligt eftersom att jag verkligen älskar ungar! De fyller än med så mycket energi. Jag älskar deras sätt att se på världen och att de är så fyllda av kärlek. Jag kommer få vara med om så mycket nya saker. Jag kommer få leva och bo i en annan kultur, omringas av nya språk, få använda massor av engelska, träffa mängder av nya människor och förhoppningsvis mest få vakna upp till strålande sol och värme. Jag har en del nyårslöften faktiskt. Det första är att försöka hålla igång bloggen nu. Jag vill ju verkligen det, jag mår så bra av att få skriva men jag är ju lat... Så nu får jag sluta vara lat och använda mig ut av min blogg! Det andra är att jag ska fortsätta kämpa på och tro på mig själv, jag VET ju att jag klarar precis allt jag vill. Det tredje är att försöka hinna ta det där förbaskade körkortet innan jag åker iväg. Det känns jättestressigt på ett sätt men jag kan inte göra mer än mitt bästa och jag måste försöka. Jag vill inte behöva börja om sen när jag väl flyttar hem igen. Det fjärde löftet är att börja lägga undan pengar till äventyr som kommer ske ännu längre in i framtiden, äventyr som jag inte ens vet om än. Det femte och sista nyårlöftet är att ta tag i hälsan på allvar nu. Jag behöver det verkligen. Jag har en grej på gång där men jag släpper det inte riktigt än. Ska även försöka se om jag kan klämma in lite föreläsningar för http://www.sverigestalare.se/talare/sandra-pettersson/ innan jag åker. Det har ju fått ligga lite på is ett tag nu. Ett stort tack och en kram till alla som var med och gjorde tvåtusenfemton till det bra som det var. Ni är fantastiska! Nu lever vi livet hörre ni!