A letter about your life

För tag sedan så lånade jag mammas och pappas dator en stund och hittade bilder på mig själv från när jag var femton år. Jag hade precis konfirmerat mig och i present av mamma och pappa så fick jag en sminkning på Makeup Store och en modellfotografering. Jag minns att jag var så glad! Hela den här fotograferingen var ju så spännande, att få vara huvudpersonen framför kameran en stund. Jag minns att jag tyckte att det var pinsamt i början men att jag tillslut släppte låts och hade så himla roligt. Allt var så grönt och vackert och blommorna blomstrade som aldrig förr! Himlen var klarblå och solen värmde sådär underbart skönt mot ryggen. Nu när jag tittar på bilderna så ser jag en liten tjej som snart ska få gå igenom sitt livs helvete. På bilderna så är mina ögon fortfarande stora och blå och så ovisa. Där visste jag ingenting, för sex år sedan. Jag hade ingen aning om vad jag skulle behöva möta och gå igenom. Jag hade ingen aning om att jag skulle sitta på golvet i mitt rum och slita sönder saker av ren frustration samtidigt som jag stoppade i mig piller efter piller utan att ens orka tänka på konsekvenserna som skulle kunna uppstå. Jag hade ingen aning om att jag skulle ha en sådan dödslängtan, att hela min värld skulle bli så, så mörk. Men det blev den, sakta men säkert.  Har ni någon gång undrat hur det skulle vara om man fick åka tillbaka i tiden för att prata med sig själv? Jag har tänkt på saker som jag kanske skulle ha ändrat på men aldrig tänkt tanken att få åka tillbaka för att prata med mig själv. Men när jag såg den här lilla femtonåriga tjejen på bilderna som ska förställa mig, då började jag fundera på det. Det kommer inte att hända dock, dåtiden går inte att ändra och framtiden är det som ligger vid våra fötter. Det finns inget vi kan göra för att ändra på det. Men OM det gick, då vet jag ungefär vad jag skulle säga till mig själv. Eller jag skulle nog vilja skriva ett brev till mig själv faktiskt, för att skriva är något som jag alltid haft varmt om hjärtat. Skriva och en del framtidsdrömmar är nog det enda jag och lilla Sandra fortfarande har gemensamt. Jag vill skriva till henne nu, lilla Sandra. Kära femtonåriga Sandra. Det finns en del saker jag skulle vilja berätta för dig. Du kanske inte kommer tro mig, eller ens vilja göra det, men jag hoppas att du kommer ta in det här och föralltid lägga detta på minnet. Det jag vill berätta om är något otroligt viktigt, det är något som du kommer få bära med dig för resten av ditt liv. Detta kommer att ta mycket av din tid i framtiden, tid som du inte kommer vilja lägga till en början men du kommer bli så illa tvungen. Så stäng av omvärlden nu och fokusera på mina ord.  Du är bara femton år och jag vet att hela ditt liv kretsar kring utseende, killar och kompisar. Jag vet att du vill vara rebellisk för att du under hela låg- och mellanstadiet var lärarens favorit. Jag vet att du vill bevisa att du är tuff och häftig. Det är okej att försöka finna sig själv men låt det ALDRIG gå ut över andra människor. Se till att inte såra någon som inte förtjänar det. Du vet ju vad som är rätt och fel, du har alltid varit en smart tjej trots allt. Om något år, när du börjar gymnasiet, då är det du som kommer vara den sårade. Det finns inget jag kan göra för att stoppa det. Det kommer att hända och det jag vill göra är att på något sätt förbereda dig. Jag vill ge dig lite hopp, för du kommer förlora allt. Du vet innerst inne att du för tillfället är omringad av fel sorts energi. Jag vet att du vet att det du utsätts för just nu är fel. Du blir fysiskt misshandlad men framförallt psykiskt. Du kommer inte märka något först, för vad vet du egentligen om människor, vänskap och kärlek? ”Tillräckligt” tänker du men nej, du vet faktiskt ingenting. Du stannar kvar i situationen du befinner dig i just nu på grund av att du är rädd. Du vet inte vad som kommer hända om du bryter dig fri, vad kommer det leda till? Såhär i efterhand kan jag säga att tack gode Gud att du vaknar upp en dag Sandra och inser att du inte kan stanna i den här destruktiva situationen. Du vet vad jag pratar om. Att du dag efter dag blir nedtryckt, får höra att du inte duger, att du föralltid kommer få vara ensam, det är inte okej. Du kommer faktiskt tro på själv att du är så värdelös. Så som sagt, tack och lov att du plötsligt en dag kommer vakna upp och lyssna på mamma och pappa. Du har inte gjort det än men du kommer göra det snart. Om ungefär två månader skulle jag säga, då kommer du äntligen sätta ner foten. Det kommer vara jättetufft i början gumman men det går. Nu tänker du säkert att ”Jaha, var det inte farligare än så det du ville säga?” Ledsen att göra dig besviken men det här är bara början på ditt eget helvete. Om ett år börjar du gymnasiet och det kommer först att bli en befrielse för dig. För sista året på högstadiet som kommer nu kommer vara jobbigt. Du kommer få uppleva riktig ångest för första gången. Du kommer skämmas över att du faktiskt inte mår bra, så du kommer dölja det. Mamma och du kommer komma fram till att du ska gå till en kurator på ungdomsmottagningen och prata och du kommer dölja det för alla, för du kommer tycka att det är så pinsamt. Du kommer inte veta var du ska göra av all självhat och ångest så du kommer lägga all din kontroll på din hälsa. Du har ju alltid varit besatt av att ha kontroll över ditt liv. Det har du fortfarande, såhär sex år senare så skriver du, eller ja jag, fortfarande listor på saker som ska göras så kontrollbehovet är fortfarande on point haha! Det jag menar med kontroll över hälsan är att du kommer utveckla något som heter Hypokondri. Det är det som du kommer prata mycket om på Ungdomsmottagningen. Du har nog aldrig hört om Hypokondri förut, googla på det. Du kommer snart vara väldigt bra på att googla… Det är så att du kommer gå runt och tro att du ständigt är dödligt sjuk. Du kommer sitta uppe hela nätterna och googla på symptomer för att sedan springa och väcka mamma och kräva att hon kör dig till sjukhuset. Men ta det lugnt, du är inte sjuk. Du kommer inte dö. Om du vore död skulle jag ju inte kunna sitta och skriva det här brevet till dig nu! Så du kan spara dig själv all den där tiden som du kommer lägga på att gå till vårdcentralen, du är inte sjuk. Problemet som du har ligger inte fysiskt, det är psykiskt. När du börjar gymnasiet så skulle en del av mig vilja säga åt dig att välja en annan skola, för skolan du väljer kommer i stort sätt gå under efter ett år och du kommer inte lära dig mycket alls där. Du kommer för sig inte vara där så mycket men ja, utbildningen du kommer få där oavsett din närvaro eller ej är väldigt, väldigt bristfällig. Men jag kommer ändå inte säga åt dig att ta en annan skola för just på den här skolan så kommer du träffa två människor som kommer komma att bli två av de viktigaste människorna i ditt liv. Inte i början men efter ett tag. De heter Erika och Josefine och de är fantastiska, ta vara på dem! Önskar du att jag kan komma till saken någon gång? Du undrar väl vad allt det här handlar om, varför det kommer bli så tufft för dig. Första året på gymnasiet så kommer du fortsätta att må dåligt. Du kommer fortsätta dölja det eftersom att du är fast besluten om att klara dig själv. Du kommer tycka att du är svag om du skulle be om hjälp. Du kommer ha så mycket ångest och det kommer att göra ont i hela kroppen och det kommer kännas som om du inte får någon luft. Du kommer till och med få en akuttid hos vårdcentralen, för de kommer först tro att du får allergiska attacker. Men det är inget annat än ångest. Du kommer även drömma hemska mardrömmar om förr. Du kommer vakna upp genomsvettig och inte veta om du fortfarande är kvar i den där destruktiva situationen eller inte. Gymnasiet är kul till en början med fester, nya kompisar och så vidare. I början kommer det vara precis som du tänkte dig men i början av årskurs två på gymnasiet så kommer hela ditt liv krascha. Du försöker vara så perfekt hela tiden för att dölja all den ångest som finns på insidan. Men efter att ha gått med i olika föreningar, tagit på dig extraansvar i skolan, försökt få A i alla ämnen, i stort sätt alltid varit omringad av människor för att inte hinna känna efter hur du mår så kommer du bryta ihop. Du förstår Sandra, ingen människa orkar med hur mycket som helst. Du tar på dig saker för att slippa hinna känna och det kommer du få sota för. Du kommer att explodera av undantryckta känslor tillslut. Du vet nog inte mycket om depression, panikångest och utbrändhet men snart kommer du veta allt om det. Det är nämligen diagnoserna du kommer få av läkare och psykologer. Efter att du tvingats gå igenom saker som ingen borde behöva uppleva så kommer du bli sjuk. Du kommer ha en dålig dag och gå hem från skolan efter att ha fått en tillsägning av läraren att skärpa till dig under en lektion och lägga dig i sängen. Du kommer då känna att du inte alls är perfekt och att du inte kan hålla uppe fasaden längre. Du kommer inte lämna sängen på sex månader. ”Va?!” tänker du säkert nu. Jag förstår att det här är svårt att ta in och jag vet inte riktigt exakt hur jag ska förklara det för dig. Du kommer tappa all livsgnista, du kommer hata allt och alla, du kommer missa skolan och halva din tonårstid, du kommer tycka att alla dina drömmar är värdelösa, du kommer tro att du inte duger till något, du kommer inte känna att du har något att gå upp för på morgonen, du kommer gråta timmar i sträck, du kommer skrika rakt ut av frustration, du kommer slå dig själv, du kommer inte kunna sova, äta eller prata och du kommer känna dig ensammast i världen. Du kommer vara sjutton år och inte ha någon livslust alls. Du kommer tänka jättemycket på döden och undra om inte den är en befrielse. Du kommer få åka in akut till Barn- och Ungdomspsykiatrin och du kommer få mediciner för att orka vara vaken på dagen, kunna sova på natten och för att kunna hantera ångesten. Du kommer inte gå i skolan under hela årskurs två och du kommer missa halva årskurs tre. Du kommer vilja ge upp tusentals gånger och jag kan knappt beskriva med ord hur dåligt du verkligen kommer att må. Hela din värld och hela din självbild kommer bli helt rubbad. Du kommer ha så fruktansvärt ont i själen och som jag säger idag, du kommer vara omringad av demoner som finns inne i ditt huvud. Du kommer må lite bättre ibland för att sedan må jättedåligt igen. Du kommer faktiskt vara rädd för att vara glad för att du vet hur ont det kommer göra när det tas ifrån dig igen sen. Det kommer kännas som om du aldrig någonsin kommer få må bra igen. ”Vad är det för liv?” och ”Vad har jag gjort för att förtjäna det här?” tänker du säkert nu. Det är inget liv och du har inte gjort något för att förtjäna det. Ingenting av det är egentligen ditt fel, man kan väl säga att det var otur att just du råkade ut för allt det här. Fast jag tror mer på ödet, det kommer finnas ett syfte med det du kommer gå igenom och nu vill jag komma med lite ljusare nyheter. Du kommer att kastas mellan olika vårdplaner och psykologer till en början men till sist så kommer du få bra hjälp. Du kommer lära dig att det är okej att be om hjälp. Idag får jag bra hjälp och det är så skönt! För ja, sex år senare så kommer du fortfarande inte ha fått någon friskförklaring. ”Var är de där ljusa nyheterna?” undrar du nog. Jo lilla Sandra, allt kommer att ordna sig. Du kommer få uppleva glädje igen. Du kommer att lyckas. Du kommer att plugga ifatt hela gymnasiet på ett halvår och ta studenten precis som du ska. Det är faktiskt så jag knappt tror det än idag men det kommer du fixa! Saker som det tog andra tre år att göra kommer du ordna på ett ynka halvår. Det ska du ha stor eloge för, jag är så stolt över dig/mig för det! Du är aldrig ensam. Du har både familj och vänner som älskar dig så innerligt. Lollo kommer du hålla ihop med än idag, precis som du önskar! Ett tag efter gymnasiet så kommer det vara riktigt tufft också men du kommer inte behöva vara arbetslös så länge. Det kommer dock inte vara ditt drömjobb och du kommer ha panik över framtiden men du kommer fixa precis allt som du kämpar för! Du kommer känna dig instängd och du är så sugen på att ta dig ut i världen men du vet inte riktigt var du ska börja. Du kommer hitta tillbaka till en gammal dröm om att få jobba utomlands för Fritidsresor och vet du vad, du kommer lyckas! Det kommer ta tid men du kommer inte ge upp! I april flyttar jag utomlands för att jobba som barnvärd och det känns helt fantastiskt! Det är läskigt också men på ett bra sätt, det pirrar liksom i hela kroppen. Du kommer även få jobb som föreläsare. Du har alltid älskat att stå på scen och nu finns den chansen. Du kommer vilja utbilda andra om psykisk ohälsa, om det som du utsatts för. Du kommer lära andra att inte skämmas för hur de mår, att det finns hjälp, att psykisk ohälsa är vanligare än man tror och att vi inte är mer än människor. Du kommer att lära dig allt det här och du kommer att få möjligheten att hjälpa andra. Därför kommer helvetet du snart ska få uppleva vara värt att gå igenom. Jag tror att orsaken till att jag utsatts för psykisk ohälsa och att du, femtonåriga Sandra, snart kommer få gå igenom det beror på att vi är starka nog att klara av det. Våra erfarenheter kommer hjälpa andra och det är fantastiskt! Men du kommer vara arg och tycka att det är så förbannad orättvist det du kommer få gå igenom men du kommer komma ut starkare ur det. Vet du att idag, sex år senare, så finns det inget jag vill ändra på. För utan det som du kommer få gå igenom så skulle inte jag vara den jag är idag och jag vill inte vara någon annan. Det har varit så äckligt tufft och det är det fortfarande ibland men det är okej. Det är okej för att trots allt så har jag lyckats, du Sandra kommer lyckas. Du kommer tycka att världen är en ful plats men trots det så kommer du ha ett litet, litet hopp längst inom dig. Det hoppet är anledningen till att dina tankar på döden aldrig blir till verklighet. Du kommer två gånger ta för många tabletter i ren panik och inte riktigt veta vad fan du håller på med men du kommer ha tur, riktigt mycket tur, så det kommer gå bra för dig ändå. Jag blir ledsen när jag tänker på att du kommer vara så ung och inte vilja leva MEN det kommer som sagt göra dig starkare. Du kommer gå miste om några år där men jag tror att det kommer jämna ut sig i slutändan. Det kommer vara värt all smärta. Nu är det tvåtusensexton och det här året kommer verkligen vara fullt med överraskningar. Jag har ingen aning om vad som kommer hända och för en gång skull så känns det fantastiskt! I april åker jag, då är jag fri från allt. Du kommer också bli fri. Vet du vad den största skillnaden är mellan dig, femtonåriga Sandra, och mig snart tjugoettåriga Sandra är? Skillnaden är att jag faktiskt tror på mig själv idag. Efter allt jag gått igenom så vet jag att jag visst duger. Lilla Sandra, jag tror på dig! Du kommer fixa det här trots allt! Du kommer kunna hjälpa så många andra och du kommer vara visare än vad många andra i din ålder kommer vara. Livet kommer inte bli som du tänkt dig men det blir bra ändå tillslut. Jag älskar dig Sandra, du klarar allt du vill. Håll ut, ljusare tider kommer. Alla kommer tvingas gå igenom sin livs fight och det här är din. Livet kommer alltid komma med motgångar men det är okej. Du kommer att lära dig att se det vackra i världen, du kommer få öga för livets alla detaljer. Du kommer förlora familjemedlemmar, misslyckas ibland och du kommer bli kär och sårad trots att du kommer tro att du är immun mot sådana känslor men du kommer resa på dig varje gång. Allt som är meningen att hända, det händer. Till sist, snälla håll i dina pengar! Internetshoppa är kul men lugna dig! Du kommer ändå gå upp trettio kilo av depressionen så du kommer inte kunna ha kläderna i alla fall. Men lugn, jag har äntligen tagit tag i träningen! Glöm inte att tala om för människor att de är viktiga för dig, speciellt mamma. Mamma kommer orka åt dig när du inte gör det, så glöm inte att uppskatta henne lite extra. Och du vet den där hunden som du drömt om i så många år? Nej jag skämtar inte nu, du kommer få honom! Han kommer skänka dig så mycket tröst och trygghet. Hugo heter han och han är världens bästa! I skrivande stund så ligger han här bredvid och snarkar. En bättre nyhet än så kunde jag väl ändå inte avsluta med? Ta hand om dig nu, du kommer klara dig. Med Kärleksfulla Hälsningar, snart tjugoettåriga Sandra   Fotograf, Annelie Larsson www.alafoto.se