Face the sun

Det är verkligen mycket i mitt huvud just nu. Det känns som en evighet sen jag fick veta att jag fått jobbet jag sökt och strävat efter så länge hos Fritidsresor. När jag fick beskedet så kändes det som om jag aldrig skulle komma fram till datumet där jag faktiskt ska gå på planet för att flytta till ett annat land. Jag vet fortfarande inte exakt vilket datum jag ska åka och jag kommer nog inte få veta det förens i mars men jag vet ju att jag ska åka i april. Nu är det februari, sen är det mars och sen är det april! Plötsligt så bara rusade tiden iväg och nu är det inte långt kvar. Om jag ska vara ärlig så är jag skitstressad! Den här tiden som är kvar i Sverige nu låter kanske lång, två månader, men det går fort när man har så mycket man ska hinna med innan man åker. Som det ser ut nu så har jag inte mer än fem arbetspass kvar på IKEA. Anledningen till den lilla summan beror på att jag även försöker hinna med att ta körkort. De vill ju gärna att man ska ha ett körkort när man kommer till sin destination och jag tror inte mitt moppekörkort från jag var femton räcker. Just min tjänst har det inte som ett måste men det är liksom ändå en fördel. Jag har ju då tagit tre körlektioner och läst ett kapitel i min ena körkortsbok... När jag tänker på det så känner jag mest "oh dear God please help me". Men det kanske är just det, jag kanske inte borde tänka på det. För ju mer jag tänker desto mer stressad blir jag. Kanske är det bättre att bara titta rakt fram och fokusera på målet, bara göra det liksom! Fast när man kör bil är det bra att titta bakåt och åt sidorna också, för allas säkerhet! Jag har hela tiden sagt till alla att jag ska försöka ta körkortet innan jag åker. Men så såg jag en film igår där de sa "säg inte att du ska försöka, bara gör det!" För grejen är att jag är så nervös och så rädd för att inte klara det så jag säger lite ynkligt att jag ska försöka för att inte göra mig själv för besviken om jag misslyckas. Men säger jag att jag ska klara det no matter what, då blir det läskigare för om jag misslyckas då så får jag ju verkligen äta upp det. Men nae, jag ska klara det! Jag har massor av körlektioner inbokade, jag har fördelen att kunna övningsköra mycket med mina föräldrar, jag vet att jag kan plugga och lära mig om jag vill, jag har all teori inbokad och halkan bokad. Jag har teoriprovet om fyrtiotre dagar och uppkörningen om fyrtiosex. Jag kan fixa det, om jag verkligen går all in! Det kan jag göra! Det som är träligt är ju det att OM jag inte klarar det på första försöket så lär jag inte hinna göra om det innan jag åker och då kommer jag få göra om båda proven när jag kommer hem och hälsar på. Men så ska jag inte tänka, jag ska tänka att jag kan fixa det här! Jag har världens ångest över det men det ska gå! Dessutom behövde jag få den här sparken i arslet för att verkligen ta tag i körkoret. Så nu kör vi, bokstavligt talat!  Jag försöker också hinna med att komma i form, eller börja komma i form. Efter att jag blev så sjuk i depression så har jag gått upp mycket i vikt av det och av medicineringen mot det. Alltså nu snackar vi inte "oj hoppsan jag gick upp tre kilo under jul" utan nu snackar vi liksom väldigt, väldigt många kilo. Jag vet att jag skrev i mitt senaste inlägg om självklänsla och jag vill inte säga emot det nu men jag är inte bekväm med min kropp. Det är inte speciellt kul när man inte kommer i några av sina gamla kläder och man vet att det beror på att man blev sjuk, det är alltså inget jag kan rå för själv. Jag behöver komma i form både för att bli mer bekväm med min kropp igen och för hälsans skull. Jag behöver en mer sund livsstil med träning och bra mat. Men även där har jag haft noll motivation och dessutom så har träning aldrig varit mitt intresse. Men när jag flyttar nu så vill jag verkligen vara den bästa verisionen av mig själv. Jag vill börja komma i form och jag vill ta körkort. Så även här blev Fritidsresor min spark i arslet och jag anmälde mig till tävlingen Nyårslöftet som PT:n Rickard Evertsson håller i på www.reFitness.se. Det går ut på att den som gör mest framsteg har chansen att vinna fina priser. Jag bryr mig dock inte om att vinna men tänkte att tävlingen kanske ändå kunde få igång min tävlingsinriktade sida och dessutom så fick man ett personligt kost- och träningsschema. Det har dock inte alls gått så bra som jag hoppats än. Jag har inte gått ner så mycket som jag trodde att jag skulle ha gjort vid det här laget. Tävlingen har ändå varit igång ett par veckor nu. Men jag har varit sjuk, just nu ligger jag till exempel med feber och hosta som gör mig rädd att mina lungor ska flyga ut, och jag har som sagt haft ett breakdown och inte brytt mig om träning eller så då. För jag är alldeles för utmattad för att orka då. Men även här känner jag ju att jag måste nu, att jag kan klara att börja komma i form med hjälp av det här. Så jag kommer alltså hittas på gymmet eller på körskolan nu då haha! Önska mig lycka till! Sen så är jag även stressad över att jag är rädd. Jag vet hur nervös jag kommer vara precis innan jag ska åka och att jag kommer ligga sömnlös natten innan flyget går. Jag vet att det kommer vara skitjobbigt att säga hejdå till kompisar och familj, även fast man aldrig är mer en ett skypesamtal bort och även fast att de kan hälsa på mig och även fast att jag kommer komma hem och hälsa på. Men det är ändå läskigt att lämna allt här för ett annat land. Allt kommer vara nytt, kultuen, människorna, jobbet, hemmet. Jag byter inte bara jobb, jag byter allt på en gång. Så kommer alla de där dumma tankarna... Kommer jag kunna föra mig på engelska när det väl gäller? Kommer jag fatta vad danskarna säger? Tänk om mina arbetskamrater inte tycker om mig? Tänk om jag kommer bli helt ensam och få tillbringa all tid ensam i mitt rum? Tänk om jag är jättedålig på jobbet? Tänk om de tittar snett på mig om jag inte klarar mitt körkort? Tänk om något händer någon här hemma och så är jag i ett annat land? Så många tankar, så mycket att oroa sig för. Fast egentligen inte. Jag ska ju inte göra så mot mig själv! Det här är min dröm! Jag har längtat efter det här jobbet så länge, efter den här möjligheten. Jag kämpade som bara den för att få jobbet och jag klarade det! Jag är så stolt över mig själv för det och så glad. Mitt i all oro så är det även så spännande. Jag vill ju verkligen det här, jag har ju så länge känt att jag håller på att kvävas här hemma för att jag inte gör något som jag verkligen vill göra. Undantaget här är då familj och vänner såklart! Men allt annat har liksom varit som ett hamsterhjul, samma saker om och om igen. Jag vill ha äventyr och det får jag nu. När jag väl är där och det har gått en vecka så kommer jag säkert tänka att jag oroade mig helt i onödan. Så det är väl helt enkelt bäst att sluta oroa sig nu, så jag inte slösar min tid. Efter allt oroande så kan jag ju avsluta det hela med att berätta var det faktiskt är jag ska flytta. De första sex månaderna så kommer Gran Canaria vara mitt hem. Sen hamnar jag i något annat land men det tar vi då. Jag kommer jobba på hotell Family Life Bahia Feliz. Eller det är tre olika hotell som ligger på samma område. En liten semesterby kan man säga, på södra Gran Canaria. Det kommer vara min arbetsplats och jag kommer arbeta i barnklubben. Jag ska alltså se till att göra barnens semester så rolig och minnesvärd som möjligt. Jag kommer jobba med utsikt över havet och i ständig sommar med något av det bästa jag vet, ungar! Jag blir helt lycklig i hela kroppen när jag tänker på det! Dreams do come true! Klicka på länken om ni skulle vara intresserade av att se mer av stället än bilderna jag lägger ut här, www.Fritidsresor.se/BahiaFeliz.