Standing naked in the light

Just nu droppar det in goda nyheter i mitt liv och det känns så fantastiskt! Jag är så glad och så stolt över mig själv! Nyheten som jag vill presentera i det här inlägget är att jag nu kan titulera mig förläsare. Det har varit officiellt ett tag att jag fått äran att vara med på och presenteras av siten Sveriges Talare. Det känns nästan lite overkligt att jag finns där tillsammans med så många kända och inspirerande personligheter. Att jag har chans att nå upp till deras nivå, det är lite svårt att förstå. Men den chansen finns nu.  Det jag kommer föreläsa om är det som jag brinner mest för, acceptansen kring psykisk ohälsa. Jag kommer att prata om mitt eget trauma, mina erfarenheter och vägen tillbaka från den svåraste graden av depression, panikångest och utbrändhet. Jag kommer berätta den nakna sanningen om självmordstankar och den tuffa fighten man tvingas gå igenom. Jag kommer berätta vad som händer i hjärnan och i kroppen när man drabbas av depression och om fördomarna kring mediciner och hur de faktiskt hjälper. Jag kommer att berätta om de fördomar jag själv mött om psykisk ohälsa och hur man gör för att tackla dem. Jag kommer berätta om var man kan finna hjälp och hur man tar sig framåt. Mest av allt så kommer jag peppa, jag kommer peppa alla att ta hand om sig själva och om varandra. Jag kommer sticka hål på varenda fördom och visa upp statistik och fakta, jag kommer lära ut sanningen.  Jag är så trött på att människor blir obekväma runt ämnet, att de inte vet hur de ska bete sig. Det är tröttsamt att känslor skrämmer människor så mycket när det är något av det mest naturliga som finns. Jag blir rent ut sagt förbannad när någon säger "kom igen nu, skärp till dig och ryck upp dig." Tro mig, om man kunde rycka upp sig så skulle man det för det är ingen som vill må så dåligt som man gör av en depression men det är svårare än så. Inte säger man väl till människor med diabetes att de ska "skärpa till sig och lägga av med sprutorna"? Nej det gör man inte, så varför säger man åt dem med depression att rycka upp sig när det inte fungerar så? Depression ÄR en sjukdom, precis som vilken fysisk sjukdom som helst. Man blir diagnoserad av läkare och psykologer och det är vetenskapligt bevisat att det är just en sjukdom. Psykisk ohälsa är inget man hittar på, för man vill inte uppleva det. Men många tvingas göra det ändå, det är så mycket vanligare än man tror.  Jag har nu fått chansen att komma ut i Sverige och prata om allt det här, att få lära ut sanningen kring det. Det är något jag har velat ett bra tag och jag är så tacksam att jag kom i kontakt med Sveriges Talare. Det känns skönt att kunna känna att det kanske kommer något gott ur allt det här i alla fall. Jag har varit sjuk i tre år och det har verkligen varit en kamp mellan liv och död. Jag missade i stort sätt hela min tonårstid på grund av det, jag missade sammanlagt mer än halva gymnasiet och fick plugga ifatt allt sista terminen. Sjukdomen tog allt ifrån mig. Den tog min styrka, min personlighet, min framtidstro, mina drömmar och mitt liv. Jag var på ett sätt död, som ett tomt skal. Jag låg i min säng helt apatisk. Det värsta var att jag skämdes över det, jag skämdes över hur jag mådde och jag vägrade söka hjälp enda tills det var så illa att jag fick en akuttid hos Barn- och Ungdomspsykiatrin. Det tog lång tid att jobba sig dit där jag är idag. Idag umgås jag med vänner, har intressen, drömmar, jobb och hopp om framtiden. Jag är jag igen och jag har utvecklat en styrka och en stor respekt och förståelse för livet. Jag är uppe på benen igen och jag är så tacksam för det.  Men än är jag inte helt friskförklarad. Jag måste fortfarande träffa en psykolog och äta mediciner och jag har fortfarande saker som behöver bearbetas, som är otroligt jobbiga. Men jag känner att jag fixar det. Jag har flera nära och kära att tacka för att jag står på benen igen och jag hade tur som aldrig behövde gå igenom det här ensam, även fast det kändes otroligt ensamt just då. Jag var för sjuk för att se hur många jag hade/har som älskar mig. Nu har jag chansen att ge mig ut och berätta för andra att de inte är ensamma. INGEN ska behöva skämmas över hur de mår, ingen ska behöva känna sig bortglömd av samhället för att man är psykiskt sjuk. Tillsammans kan vi ta död på tabun kring ämnet. Någon måste bara börja prata om det, jag är en av dem som tänker göra det nu. Det känns värt att ha gå igenom allt det här om jag så mycket som kan hjälpa en annan människa. Jag hoppas att människor kommer öppna sina ögon och armar för det här, även om det okända är otäckt.  Kom ihåg att det är okej att må dåligt. Vi är inga superhjältar, vi är människor. Ingen är gjord av stål, det är okej att känna. Det är faktiskt nyttigt för oss att göra det. Ingen behöver skämmas för hur de mår, ingen behöver skämmas för vad de tvingats uppleva och gå igenom. Det handlar om dig och mig, om oss! Om ni vill boka mig för en föreläsning så gör ni det via den här länken, min profil på Sveriges Talare, Sveriges Talare Sandra Pettersson. Min föreläsning passar bra både på skolor och företag. Det går jättebra att ta kontakt om man vill veta mer.