DEN SÄMSTA MÅNADEN PÅ SÅ LÄNGE JAG KAN MINNAS

Sista dagen på januari är snart äntligen över. Fyfan vilken månad. Min sämsta på riktigt riktigt länge. Det hela började så dåligt. En del av mig tror att jag framkallade det själv. Mycket på grund av att jag älskade 2018 så mycket. Mitt bästa år någonsin. Hur fasen skulle 2019 kunna leva upp till det?? Jag har inte riktigt varit mig själv den här månaden. Eller ja, åtminstone inledningsvis. Sakta men säkert börjar jag känna mig som mig själv igen. Jag har mått så konstigt. Fysiskt som psykiskt. Känt saker jag inte känt förut. Missta mig inte. Det har på något sätt var uppfriskande. Det känns som jag analyserat, reflekterat och tagit tag i saker på ett helt annat sätt.Det må bli så att 2019 inte alls håller samma mått som 2018. Men det är ok. Jag tror att 2018 kan bli ett av mina bättre år i hela mitt liv. Så pass alltså. Jag blickar nu glatt mot februari och laddar upp för de resterande elva månaderna. Jag önskar att 2019 blir mitt personliga år. Det året jag utvecklas mest med mig själv. Blir mitt bästa jag.