FÖRHÅLLANDEMÄNNISKA ELLER EVIG SINGEL?!

Är man antingen eller? Det ena eller det andra. Personen som ständigt har ett förhållande, även någon vecka efter att det tidigare tagit slut. Eller personen som aldrig lyckas gå hela vägen. Som träffar massa människor men som ändå aldrig blir två. Man är evigt solo. Vad tror ni, är man antingen eller - eller kan man vara någonstans mitt emellan? Vi diskuterade detta i Kroatien och då hasplade jag ur mig att jag inte trodde man var det ena eller det andra, utan att direkt reflektera över det. Men nu, vid närmare eftertanke, tror jag fasen att man är antingen eller. I stora drag åtminstone. När jag började tänka på olika personer i min närhet märkte jag verkligen att det fanns ett mönster. Eviga dejtaren och eviga partnersjuka. Låter ju inte bra någon av dem för att vara ärlig. Är någon ens att föredra? Låter ju i princip som att man antingen är den som ingen vill ha eller den som är så pass desperat att man kastar sig in i första bästa hela tiden för att sedan ändå sluta i katastrof i vanlig ordning. Så är det ju inte riktigt, men hjälp, vad jag vill vara någonstans i mitten... Men det är jag ju inte. Jag vet ju precis i vilket fack jag tillhör. Och det vet säkert också åttio procent av er läsare med. Varför är det så tydligt vilket fack man tillhör?! Kan man inte få vara lite mer mystisk än så? Antar inte det. Om jag skulle försöka att utforma ett facit för detta mysterium skulle det nog ändå landa i att det har med sina personlighetsdrag att göra (duh tänker ni). Jag tror att om man är väldigt öppen, spontan och lite våghalsig blir man förhållandetypen. Medan om man är mer den eftertänksamma personen som tänker igenom sina beslut noga och som inte vill blotta hela sig själv vid första mötet blir man den eviga singeln. Kan det vara så lätt? Eller är jag så långt ifrån man bara kan komma? Diskussionerna på Hvar fortsatte. Jag är en sådan person som verkligen aldrig vill ångra mina val. Aldrig se tillbaka på något med ångest och tänka "varför testade jag inte? Varför vågade jag inte?" Och i detta fall "tänk om han var den rätta?". Jag är extremt nyfiken som person och jag tror det kan vara ännu en anledning till varför jag är förhållandetypen. Jag är oerhört nyfiken på människor helt enkelt och trivs i andras sällskap. Vill även poängtera att det kanske inte är något jag egentligen vill vara. Jag försöker fortfarande klura ut om man kan vara något mellanting. Och kan man i så fall bara byta fack, om man skulle vilja? Jag vet inte. Jag vet bara att vart jag är och tror verkligen att det är starkt kopplat till mina utmärkande personlighetsdrag. Eller handlar hela livet om slumpen? Ödet bestämmer allt i slutändan? Jag vill ju ändå inte tro det. Vår personlighet och alla val vi gör måste ju ändå spela roll? Så många frågor just nu haha. Vill ni hjälpa mig att besvara dom?  Varför kan man dela in personer i dessa två fack? Vad beror det på? Och finns det något mitt emellan? Och kan ni inte berätta - vad är ni?