Hyllningsinlägg 11/30

Fredagen den 14de februari 2014 föddes en liten prinsessa. Tänk att hon skulle bli en ”attackbebis” hihi. Mormors ena barnbarn fick en liten tös och hon fick världens finaste födelsedags present. Va fint livet är ändå. Jag, mamma och mormor åkte ner till Karlstad efter lunch samma dag. Hon föddes väldigt tidigt så hon var nog 12 timmar i alla fall. Så liten. Mamma är ju mamma så när hon ska ta ett kort så har hon blixten på såklart, typiskt henne, haha! Men trots detta, vi alla fick hålla om henne och vilket speciellt ögonblick det var.  Nu i augusti är hon 5 och ett halvt år. Var tiden tar vägen är väldigt svårt att svara på. Men det har gått snabbt och nu är hon så stor, för stor om någon frågar mig.Under hennes första år var hon världens lugnaste och sötaste bebis. Sov som hon skulle och åt som hon skulle. Minns när hon sov hos mig första gången när hon var knappt året. Jag vågade knappt somna och kollade ofta om hon verkligen andades. När hon vaknade och grät trodde jag att jag skulle få åka till Helena med henne för att hon saknade sin mamma. Men hon klarade av att somna om efter jag spelat en låt. Att få vara moster är en väldigt fin gåva man har fått. Den är speciellt på något vis. Jag kommer alltid ha sparat en speciell plats för henne i mitt hjärta. Jag kommer göra det jag kan för henne, jag kommer bli tokig på henne få och då, jag kommer hålla handen när hon är rädd, jag kommer stå bakom i alla steg son går. Jag kommer alltid finns i hennes liv och älska henne av hela mitt hjärta. Jag är väldigt stolt över Lilly. Tänk vad hon har kämpat i alla dessa år för det kan aldrig ha varit lätt. Som jag skrev innan var hon en lugn bebis sitt första år men blev ganska överaktiv efter det. Fortfarande söt såklart men väldigt aktiv. Det har varit en kamp i många olika stadier men som moster är man alltid stolt, inte bara för att, för att man ser ett barn växa och utvecklas. Man ser deras ärliga blick och deras äkta kramar. Blev lite tårögd just nu men det jag vill få fram är att jag är så glad och tacksam för denna unge, barn är barn och det vet alla. Men kärleken är för stor. Så så stor. ”Sessan” som hon alltid säger till mig. ❤️