Hyllningsinlägg 13/30

Jag har haft tur, det tycker jag faktiskt. Visst är man ibland inte helt nöjd men jag har ändå varit det, väldigt många gånger.  Min första hette Barbro. Hon kom och drack kaffe innan hon gick till sitt kontor och innan vi började jobba, närvaron är väldigt viktig. Jag hade inte så mycket med henne och göra. Det var väldigt tidigt och jag hade nyss börjat jobba. Jag var vikarie och hade mer kontakt med dom anställda som såg till att det som skulle upp till chefen kom på tal, det var dom som var på möten osv. Så har inte allt för mycket och säga.  Min andra hette Rebecka. Tänk att hon gav mig så mycket. Jag kommer aldrig glömma henne. Det var när jag jobbade 2015, som jag fick upp ögonen på att ”detta är en bra chef”. Jag hade det tufft, ville inte ringa mig sjuk osv osv. Hon såg till att jag fick hjälp där. Bra hjälp som fick mig att ta mig igenom allt jag inte orkade själv. Hon var bra på många vis. Många! Jag måste säga att jag verkligen kan sakna henne i många situationer. Jag hade en väldig tuff tid när hon slutade, vill inte ens tänka tillbaka på den. Men jag är väldigt glad för hennes skull att hon har det bra på sitt nya jobb, hoppas jag i alla fall. För hon är verkligen en sån människa som jag kan tänka tillbaka på och tänka ”vilket fint hjärta hon har”.  Min tredje och fjärde heter Linda och Emma.Linda var inte chef alls länge, men hon var be hon med, av det jag fick uppleva, inget ont alls och säga om det. Likaså Emma, inte chef jättelänge heller men ändå en jag gillade.  Min femte. Ja, vad ska man säga om honom? Vet faktiskt inte vart jag ska börja. Ännu en chef som stannade väldigt kort tid men för mig kändes det som den längsta ändå! Joakim. Vilken filur ändå. Haha, skämtåsido.Han gjorde väldigt mycket för mig. Mer än jag kunde be om. Jag har aldrig varit den som velat be om hjälp, det är bara jobbigt, kan själv, ni vet.Jag växte på jobbet, jag kände att jag gick framåt och det var han som fick mig att känna så, att jag fick göra saker och ting.Tyvärr så det stopp och han fick uppleva väldigt mycket negativt i mig, vilket jag kan skämmas över idag. Men han är ändå den personen som räddade mitt liv, det ska han ha. Förstår inte än idag varför jag berättade det för han, men det var något jag inte ville bära och just i denna period var hans förtroende det enda jag hade. Det är jag tacksam för, jag är tacksam för att han kom in i mitt liv just då, när jag behövde det stödet som mest. Jocke, en chef jag aldrig kommer att glömma.  Min nuvarande chef är en riktigt pärla. Risk för att skriva för mycket kan vara gränsen på fjäsk. Vilket jag absolut inte tänker uppnå. Men några fina ord är aldrig fel. Jag var väldigt orolig när någon skulle ersätta Jocke, tänkte att, det här kommer aldrig att gå. Jag kände att jag kommer inte orka att förklara ”min historia” en gång till och skulle den verkligen förstå. Så kom beskedet att det var Pernilla så släpptes det en sten från mitt bröst. Hon visste hur allt var och förstår hur det kan vara. En väldigt bra chef som jag är så tacksam att jag har!