Hyllningsinlägg 14/30

Ibland när jag förlorar kraften och orken att förutsätta, tills punkten jag vill ge upp så mycket jag byggt upp inom min träning, för jag tycker verkligen inte det är någon idé, jag kan ändå inget. - Då tänker jag på henne som har gett mig styrkan så många gånger.Min idol.  Jag har ytligt vetat vem hon var men det är allt, att hon verka vara snäll och samtidigt cool, aldrig någon jag direkt skulle lära känna eller ha kontakt med.  Börjar på 2013 växte det starkare och starkare och jag tänkte många gånger ”är hon verkligen på riktigt?”.  Jag blev så glad av hela henne, samtidigt som jag tyckte hon var så himla cool. Jag tyckte det var så imponerade och se, en sån som jag kommer se upp till, det gör jag än idag, starkare än någonsin. Tänk att det redan gått 6,5 år, det låter ju bara helt sjukt. Tänk att jag varit på bodyattack så många år. Tänk att Petra varit min instruktör så länge.  Det bästa med just attack är att jag orkar gå in i den underbara bubbla och glömma allt som varit och allt som ska bli (väldigt ofta iaf, någon enstaka gång kanske de inte går) är sån känsla. Där kan man snacka om leva i nuet.  Hon har varit/är så speciell för mig på något vis, det är lite skumt men jag kan inte förstå, men jag är så tacksam för allt, precis allt. Allt hon gjort och allt hon gör.  Det krävs inte mycket för att läka mig alla gånger, dom små sakerna är så fina.  Alla våra skämt, alla skratt, alla svettdroppar, grimaser och allt det där - det är ibland det bästa jag vet.  Jag vet inte hur det gått utan henne, det hade det inte och det vet hon redan. Det behöver inte alls vara långa konversationer, det kan delas på annat vis. Har så svårt att förklara detta. Men Petra, du vet, jag ser dig, som en av dom finaste jag mött, min idol.