Hyllningsinlägg 9/30

Har hälsat på dom idag så passar mer än bra att skriva några rader om dom. Han är mannen i mitt liv och den första killen jag älskat av hela mitt hjärta. Min första och sista kärlek om jag får bestämma. Hihi. Den 13 januari 2015 hände det, dagen han kom till livet och gjorde mig väldigt lycklig. Min bästa vän skulle bli mamma för första gången.  Några veckor senare fick jag bli hans gudmor och hur fint är inte det?! I snart 4 år har jag fått se han växa. Han är verkligen en av dom viktigaste i mitt liv. Han gör mig alltid glad, alltid stolt. Såklart testar han ofta mitt tålamod men vem gör inte det? Sen har han blivit storebror och gör ett strålande jobb, mestadels, haha! Min pöjk.  Har så himla många minnen med honom, väldigt många. Går inte alltid att träffas varje veckan men det känns som vi försöker få till det ändå. Närvaron känns ändå viktig och jag tror inte han tröttnat på mig än. Kommer ändå hålla mig fast. Inte bara pga att jag är hans gudmor utan eftersom han finns i mitt hjärta och är där av en anledning, för att stanna.  Wille, Min Wilmer. Som sagt, du har blivit storebror och har en lillasyster. Som blev ett år i januari. Orden du brukar använda som tex idag ”idag ska jag till mormor och få lugn och ro, men Amelia ska med så då blir det inte lugn och ro” haha. Så söt! Han tycker om sin syster så himla mycket men ibland kanske hon kan vara för aktiv. Amelia är verkligen så himla rolig och jag förstår inte vad hon får allt i från. Tycker även det går väldigt snabbt för att ens hänga med! Hon föddes ju nyss?! Min koppling till henne är minst lika viktig som till w. Även om hon fortfarande kan vara rädd för mig när jag kommer, tur nog så går det över. Har passat henne en del när jag kunnat och känt att jag fått lite egentid med henne, vilket jag kan känna är viktigt. Speciellt på nått sätt. Ska bli ett nöje att se henne växa och bli stor, eller större. Kommer behöva hjälpa mamma och hålla koll på dig, sötaste busfröet. Melia, min Amelia.  Kan väl låta som det vore mina men nej det är verkligen inte så MEN tänk så mycket kärlek man kan få för dessa små. Skulle göra allt för dom ändå. Så är det bara. Dom är ibland det finaste jag har så får ju tacka Catrin, igen. Wilmer och Amelia ❤️💙