DET ÄR NU

Denna vecka har jag legat i sängen varje morgon utan ett enda krav. Utan ett enda krav på saker och ting som jag behövt göra under förmiddagarna. I början kände jag mig mest lat och utmattad och lite melankolisk då jag såg den röda studentklänningen hänga övergiven på en galge i hallen, och alla blommor som sakta men säkert skulle dö. Nu, idag, är denna känsla äntligen utbytt mot lycka för att jag känner att det faktiskt inte är över. Jag har för en gångs skulle lyckats träffa alla mina favoritpersoner under en vecka och jag känner inte längre att det är så jävla jobbigt att ta sig ut. Jag känner inte längre den där ensamheten i att ligga här ensam när min kärlek är på jobbet för att jag vet att ikväll finns det tid för det också. Jag känner ingen ångest inför att jobba kvällspass för att det faktiskt inte är så förfärligt jobbigt att göra en vaniljlatte till en helt okänd person och det är inte så jävla jobbigt att bre på mango chutney på fem stycken ciabattas.   Att jag fått spendera mina tre gymnasieår med så fantastiska personer är något jag aldrig kommer kunna visa tillräckligt mycket uppskattning för. Jag vet att jag fått vänskap som kommer hålla för livet, och jag vet att det inte tar slut här. Vi har tagit studenten, och jag behövde en vecka för att inse att det är nu livet börjar. Från och med idag ska jag återigen fylla min vardag med kärlek, vänskap och spontanitet. Tusen tack för tre år där vi vuxit, tre år där vi funnit oss själva och tre år där vi funnit varandra.  Klart slut