Full heldag 23/10

Klockan ringde 3.30 men jag hade på någon vänster vaknat typ vid 2.30 och kunde inte helt somna om. Kanske var jag nervös eller exalterad, jag vet inte. Det var bara jag och Tomar (israelen som hade övertygat mig igår) från vår sovsal som skulle trotsa sömnen och dra iväg. Vi gick genom den sömniga gatan till bussen som skulle köra oss den första biten till Santa Clara (tror jag). Vi blev ganska många ändå, kring 20st varav kanske 80% var israeler. Jag sov eller försökte sova lite på bussen och fick mig nog en liten blund innan vi stannade för att fortsätta till fots. Mörkret låg fortfarande som en kappa på världen och folket mumlade gött med morgonrösterna. Vi gick med en guide i täten med machete genom staden, sen ut på ett majsfält och vidare. Ovan oss sken månen och stjärnorna i den lilla luckan som inte täcktes av moln. Vi fick stanna och vänta in de andra som inte hängde med i tempot på den mörka hala stigen. Vi mötte också en stor grupp guatemalanska ungdomar, antagligen en skolklass som också skulle gå Indian Nose (som denna tur kallas pga att siluetten av bergstopparna liknade en näsa, helt sant också).  Nu började stigningen och flåsande tog vi oss uppför den ändå ganska branta trappan som var både lerig och hal. Stigen slingrade sig sedan sicksack uppför den sista biten. Bakom oss ljöd skolklassen, ljusen från telefonlamporna lös upp vägen för vandrarna och dimman låg kusligt som en slöja över träden. Vi höll tummarna för att vi ens skulle få se någonting vid toppen över huvud taget. Vi nådde tippen på näsan och mörkret hade fortfarande ett fast grepp om morgonen. Okej det man kunde se var en grå massa av ingenting framför oss. Undrar hur detta skulle sluta. Man hade ju ändå sett bilder från denna utsikt och såg verkligen fram emot något liknande. Men snabbt så ändrades uppfattningen till att bli nöjd om man bara få se någonting över huvud taget. Det blev liksom nästan ironiskt eftersom detta blev inplanerat i sista sekund och mitt i allt annat och en heldag med aktiviteter. Jag skulle alltså dö av trötthet idag, vilket jag visste innan, men utan att ha sett något. Vi fick helt enkelt vänta och se.  Klockan tickade iväg och det enda vi såg var en något ljusare nyans av genomgrått. Vi hade dock fått se månen igen, alltid något. Och vid ett tillfälle öppnade sig en lucka upp i himlen och lät oss se lite soluppgångsljus leka bland molnen. Men den lilla stund försvann snabbt bakom det gråa. Vi var på väg att ge upp när äntligen man faktiskt kunde se lite vulkantoppar runt oss. Och nedanför kunde vi se den stora spegeln, sjön som reflekterade ljus som om det var en stor spegel. Wow. Molnen smekte omgivningarna och lät oss aldrig få en helt klar syn av omgivningarna men det gjorde oss inget. Detta var så mäktigt ändå, kanske tillochmed mer med lite moln som gör det mer levande. Dock hade det mesta av färgerna från soluppgången passerat men ändå lekte några rosaorangea färger kvar. De gröna vulkanerna runt sjön var praktfulla och en annan längre avlägsen vulkan puffrade av rök. Asså wow vilka vyer och vilken morgon. Solen hade nu stigit på himlen och vattnet var fortfarande lika fängslande och magiskt som alltid. Vi samlade truppen och gick tillbaka igen. Det fick bli en sömntur på vägen tillbaka för att samla krafter. Och bara sådär va vi framme igen och stegen gick direkt i säng.  Jag vaknade en timme senare och var som en ny person. Tacka vet jag att jag skippade en timme av spanskan för att få lite energi i kroppen. Jag sov skitbra och fick äta gogröt till frukost med sjön som vy. Min själ fylls verkligen av liv från detta. Sen var det dags för sista dagen.  Timmarna gick ganska snabbt idag med bara en kort 5 minutrare till paus. Och bara sådär hade 15h spanska passerat (okej 14 för mig då). Vi tackade och var båda nöjda över att vi hade tagit just denna skola och ändå mer eller minst tvingats använda spanskan också. Tack till Spanish hub!  Och nu var det dags för nästa äventyr och äntligen skulle vi få träffa Anna igen. Vi skulle nämligen på date på osteventet igen eftersom jag hade missat det. Äntligen skulle vi återförenas. Det spöregnade ute och som tur var gick det att ta tuk till restaurangen så Mich och jag packade in våra väskor i första bästa och åkte iväg. Vi såg ingenting utanför men vi blev framkörda direkt till porten. Vi var först och slog oss ner, förväntansfulla över att höra hur Anna hade haft det.  Och snart var vi samlade igen, vår trio och dessutom hade vi fått två superfina danskar med i gänget som Anna hade träffat. Vi beställde in vin och fick snart våra osttallrikar. Och vilken fest, typ 25 olika ostar från Guatemala. Asså vart börjar man ens. Vi tog den ena efter den andra och smuttade glatt på vinet till de goda ostarna. Snart så dök ett nytt gäng upp och konstigt nog visade det sig vara halva gänget från free cerveza. Roligt att träffa dom igen, men vi trodde att vi inte skulle få se dom förrän ikväll dit vi tänkte dra för att sova där sista natten vid lago Atitlan. Vi hade iaf supertrevligt och njöt av alla ostarna, förutom en som typ knappt var ätbar. Vi tackade för oss och sa ses snart till det andra gänget.  Det hade slutat regna lagom till att vi skulle ta oss därifrån för att ta oss mot färjan. På något vis så splittrades vi så att Mich och jag tog en egen färjan till Santa Cruz och lämnade de andra (men de skulle ändå tillbaka till deras hostel först). Vi var taggade på free cerveza och lite en sista fest här. Vi kom dit och stället verkade nästan dött, men detta skulle vi ändra på. Vi mötte upp alla från personalen och det verkade som om de tyckte om att vi var tillbaka. Och på med ny outfit (standard här de dagarna vi var här att klä ut sig lite) och öl i glasen så var vi igång. Det var massa nytt folk att bekanta sig med och att roa sig med dryckesspel i vanlig ordning. Och snart kom även Anna och de två danskorna. Äntligen var vi där vi skulle vara tillsammans. Och va kul vi hade. Skitkul kväll som vanligt här. Jag var dock den som gav mig först eftersom jag hade vart uppe sen tidigt imorse, så jag lämnade efterfesten för att lägga mig trött som bara den men vilken heldag asså. Tack och hej.