PADI OW del 3 heldag i havet 5/11

Jag vaknade lite tidigare än tänkt och gick upp och läste en kort stund. Fläkten inne på rummet gjorde så att jag nästintill blev lite förkyld eller snorig varje morgon, så jag fick lite tid till att vakna till liv innan också Mich klev upp. Vi orkade inte med frulle innan samlingen utan gick direkt till bryggan till 6.30. Idag skulle vi äntligen få åka med båten ut på dyktur. Ja menar, wow. Åka med dom stora barnen haha, lite så det kändes iaf.  Vi träffades på bryggan och gick igenom dagen och vad vi skulle göra samtidigt som vi stoppade i oss våra ägg. Solen var redan på väg upp och regnet hade avtagit från natten. Igår hade vi ju haft en heldag i klassrummet då det hade vart för dålig syn i vattnet här men idag såg det klart och fint ut. Så planen blev att stanna här och genomföra all träning. Vi gjorde det vi hade övat på igår och gick genom utrustningen, gearade upp och gjorde Buddy check (Mich och jag blev buddys, om vi inte redan var det sen innan hehe). Det blev i vattnet med ett stort steg ut från bryggan och snart var vi alla i, förväntansfulla inför dagen. Vi var igång med diverse övningar. Allt möjligt från det vi hade lärt oss i teorin och stegvis precis som filmerna var uppdelade (5 delar). Ah orkar inte förklara allt, men det var testa cyklopen, blåsa ut vatten ur cyklopet, använda regulatorn, alltid andas, blåsa bubblor om man inte hade regulatorn i munnen, simma runt, bouyancy, teckenspråk som kommunikation, olika safetyprocedures och massa mer. Vi gick i och ur vattnet ett antal gånger och snart hade vi checkat av allt. Och vi hade varit duktiga och dessutom snabba så vi fick en lång lunchrast. Det hade vart skitkul att äntligen få komma i vattnet och lära sig om allt detta som var helt nytt. Galet vilken inlärningskurva. Och detta var bara början.  Vi fixade äggröra som igår och smaskade i oss. Energi behövdes samt vatten då man verkligen gjorde av med mycket energi trots att det inte kändes som man gjorde nåt alls. 12.30 var det dags igen. Jag och Mich var ganska trötta efter allt intensivt på förmiddagen men såg fram emot att äntligen få komma med båten ut till havs. Först skulle vi dock klara av duckdive som gick galant.  Och snart var vi i full rulle, alla var snart på båten och all utrustning var med. Vi blev uppropade och avslutade runda med en applåd för kaptenen. Vi körde iväg en bit och Mich och jag var helt i exstas, hur skulle detta egentligen vara. Man hade ju hört så mycket spännande om att dyka med viktlösheten och den nya världen under ytan. Vi hade en briefing om  dyken vi skulle göra, vilka övningar vi skulle genomföra och planen med djup, tid och pressure groups. Wow nu var det på riktigt. Vi gearade upp och gjorde vår Buddy check (jag och Mich va best buddys). Vi tog vårt stora kliv och föll i havet. Pirrigt. Vi gjorde vår 5-step descend och hamnade på sandbottnen, kanske en 5m under ytan (eller okej ingen aning om hur djupt det var, 10 säkert för vi skulle dyka på 12m denna gång). Vi gjorde några övningar med att fylla på vatten i cyklopet och cleara den och simulerade en CEDA (controlled Emergency decompression ascend). Sedan var det hopp och lek, typ. Vi klarade oss alla genom träningen, detta var trots allt dyk, sk confined training som en del i att ta open water cert. Men nu var det dags att bara njuta av resten av dyket. Med Sofie i täten, jag och Mich som buddys och bakom oss Desiere och Francåa(hur fan stavar man det..., suck franska, ni fattar) gled vi genom vattnet. Jag var fullt fokuserad på att försöka hålla mig buyant, alltså neutralt flytande, varken att åka upp eller ner och med andetagen försöka styra detta. Damn va svårt. Samtidigt skulle man även hålla koll på sin Buddy så man hela tiden fanns inom räckhåll och på alla andra i gruppen (vi var bara 3 studenter, Sofie som i struktur och 3 andra till vår hjälp). Dessutom ville man ju se vad som hände runt omkring sig, miljön och livet. Med cyklopet som hela tiden ville imma och vatten som sipprade in var det inte helt enkelt. Och hela tiden tänka på andningen så glömde jag nog bort lite att bara njuta. Vi såg ändå en hel del, fiskar och koraller. Snart var dyket klart och vi gjorde vår 5-step ascend och nådde ytan igen. Michelle var helt i exstas men jag hade nog tänkt för mycket på allt annat så jag inte riktigt hade lyckats bara vara. Inte konstigt heller med tanke på allt nytt och skitcoolt var det ju ändå, men inte sådär amazballs som alla säger.  Vi tog oss upp på båten igen och gick genom nästa dyk på samma sätt som förra. Efter en tid över ytan var det dags igen. Återigen gearade vi upp, gjorde Buddy check och plumsade i. Denna gång blev det fler övningar, alla som vi hade tränat på igår. Jag kommer inte ens ihåg vilka vi gjorde, kanske var det fully flooded mask och chair air. Kanske. Det var iaf vårt andra confined diving. Och igen var det dags att bara dyka. Med Sofie i täten och vi tätt efter. Vi såg en massa olika fiskar i flera färger och dessutom en kungskrabba och säkert nå mer spännande. Återigen var det en kamp med andningen och bouyancyn, men för varje dyk blev det ändå lättare och lättare. Man var bara tvungen att laborera lite med det, testa sig fram och känna på hur det ens var att vara under ytan. Och lite roligare blev det ändå. Återigen spenderade vi vårt dyk på 12m och kanske i 45min. Vi gjorde vår 5-step ascend och återförenades på ytan. Asså det var ju verkligen wow men jag var till skillnad från Mich inte helt fängslad än. Vi gick på båten i värmen från solen och åkte tillbaka.  Klockan närmade sig 5 tror jag när vi kom tillbaka och snart var det dags för Anna att sticka iväg för hennes nattdyk. Jag och Mich söp in ytterligare en fantastiskt vacker solnedgång och chillade efter en lång dag. Men det blir inte en allt för lång stund för vi ville ändå kolla upp lite saker, ta ut pengar, planera in fun dives och betala kommande nota. Dessutom skulle vi skriva på oss på matlistan för idag vad det wing night, alltså kycklingvingar till hela öns förtjusning tydligen. Och snart hade vi klarat av allt, typ efter fram och tillbaka ditten datt. Och eftersom vi var lite buddys med Emilio, bossen i baren så skyndade han på vår mat. Yes, specialbehandling tackar man ju inte nej till. Och listan var låååång så det var full rulle på stället. Snart kom även Anna hem, innan vi hade fått maten dåra och eftersom kyckling inte direkt ligger i hennes smak så gick hon iväg för baleada. Vi träffade även på snubben från Polen och hängde med honom och Josh och snart fick vi vår mat. Droppande i flott, goda vingar med olika smaker men kanske inte de godaste vingarna jag ätit direkt. Men gött var det. Vi hade beslutat att ta våra fun dives imorgon eftermiddag tillsammans så vi gick och köpte lunch för mig och Mich. Det skulle troligen bli tajt med tid för mat imorron så vi tänkte att japp då förbereder vi oss. Väl tillbaka gottade vi i oss resten av vattenmelonen och sedan var det dags för sängen. Och det var den dagen det. Snipp snapp snut så var sagan slut.