Playa Balandra 17/9

Klockan ringde vid 7 med en morgonjogg i tanken. Anna och Michelle tog sig en jogg och jag en promenad på strandpromenaden, la Malecón. Folket var redan uppe och njöt nog likt oss av den icke ännu stekande hettan. Morgonen avrundades med en god frukost på hostelet.  Vi hade fått till oss att det skulle vara en farmers market i närheten så dit begav vi oss. Genom staden, nu i dagsljus, mot ett litet torg och några få tält uppslagna under träden. Det var inte så mycket att ha egentligen så turen gick snabbt ner mot Malecón igen. Vi gick längs med vägen med tummarna viftandes efter lift mot dagens mål, playa Balandra. Något ovana som liftare, endast jag som hade gjort det tidigare, men snabbt gick det. Lugn nu mamsen och pappsen det var säkert här enligt dem på hostelet. Vi åkte först med en trevlig mexikanare en bit och den sista biten med ett snällt par (amerikansk man med sin mexikanska fru). Det är fantastiskt att lifta, att utbyta några ord med okända människor och få lite tips på vägen. Vi blev avsläppta på stranden trots att de skulle till en annan strand och de erbjöd sig i princip att köra oss tillbaka också. Vi tackade så mycket för skjutsen och erbjudandet.  Stranden gick nästan som ett C med parasoll uppställda längs en smal vitgul sandstrand. Vi gav oss ut i den alltför lena sanden, nästan sammetslen på sina ställen. Vi vandrade längst bort till strandens ände, inte så långt, och slog oss ner i skuggan av berget. Solkräm på och ner i det svalkande turkosa vattnet. Lek och bus med boll blev det såklart och dessutom lite gymnastikträning också. Vi svalkade oss ömsom i vattnet, ömsom låg vi i skuggan. Vattnet var klart ljusblått/turkost och riktigt salt. Timmarna gick och vi funderade på att ta oss till den stranden som paret skulle till. Vi vadade och gick längs med strandkanten och förbi till nästa bukt. Helt lätt var det inte att ta sig dit dock. Anna gick med ryggan på huvudet i vattnet och vi andra stapplade oss fram längs stenarna på land. Vattnet hade med tiden grävt ut som en längsgående tunnel utmed vattenbrynet. Successivt blev det mindre och mindre folk och snart var vi ute på en ännu finare strand utan alls så mycket folk. Vi gick till änden och kunde inte motstå ett dopp i det ännu mera turkosklara havet. Fiskarna i gulrandigt simmade nyfiken kring våra ben. En drömmigt strand och ännu finare vatten med 2 andra personer gjorde detta till dagens dopp. Vi njöt till 100, men vi insåg att denna heldag med strålande sol skulle ge sig till känna.  Klockan närmade sig eftermiddag och vi vandrade över berget tillbaka till playa Balandra och ställde oss återigen med tummarna upp i vädret. Efter ett tag fick vi  napp och åkte hela vägen tillbaka med en snäll amerikansk man. Vi blev avsläppta längs strandpromenaden och gick hemåt. Det var dags för dusch och mat i form av nudlar och havregryn. Kvällen var ung men vi var helt utmattade av dagen så resterande timmar fick gå till egentid och en kort kvällspromenad. ACn var igång och rummet hade börjat svalna så sömnen låg nära till hands.