En ursäkt till Rikard Norling

Kan en människo-människa vinna?Rikard Norling har visat att det är möjligt.Nu ska han göra det igen. Jag insåg att jag är skyldig Rikard Norling en ursäkt. Denna uppenbarelse träffade mig i samma stund han själv bad om ursäkt i C More-mikrofonen för 1–1-firandet som spårade ur. Det kan tyckas onödigt. Det är ju överspelat. Bortglömt. Preskriberat. Dessutom vet jag inte ens om han noterade det där och då. Vi har aldrig pratat om det. Det har aldrig kommit upp, men det kostar heller inget att göra det och därför ... förlåt, Rikard. Fotbollsåret var 2005 och det var dags att avsluta den första tredjedelen. AIK åkte till Göteborg och körde över Gais med 3–0 i näst högsta serien, men det enda alla pratade om efteråt var idioterna som valde att slå andra människor på käften för att de råkar hålla på ett annat lag.  "Att säga att man skäms för AIK-supportrar, det kan inte jag göra", sa Rikard Norling till TV4. "Man kan visst skämmas", skrev jag i en krönika på FotbollDirekt som antagligen dignade av indignation (ding). I efterhand visade det sig att Norling inte visste exakt vad som hade hänt. Dagen efter uttalade han sig igen och konstaterade att han inte skulle ha sagt samma sak där och då om han bara vetat. Även med facit i hand var han dock oerhört mjuk i sin kritik av huliganerna. Reportern ansträngde sig givetvis till det yttersta för att få den unge AIK-tränaren att ta till hårda ord, men lyckades inget vidare. Vi var många som skakade på huvudet den dagen. Vi som inte förstod vem Rikard Norling var. 2005. Det är ofattbara 13 år sedan. Vi är inte unga längre och jag skriver förlåt. Jag gör det helt enkelt för att jag insett att Rikard Norling är en udda fågel i den här branschen. Visst, just detta förstod jag för länge sedan, men exakt på vilket sätt blev klart för mig häromdagen. Vi prisar machostilen ännu. Okej, vi vill inte ha Pimenta-pimpat lagbygge (tack och lov), men vi älskar när känslor visas. När det gapas och skriks. Vi tycker om när våra spelare är kaxiga och vi blir fysiskt vansinniga när motståndaren är det. Vi försvarar det ena och fördömer det andra. Det är vi. Och så finns Rikard Norling.  Jag började följa honom som journalist någon gång redan 2003 när han gjorde sin andra säsong i Väsby. Det var något med honom som gjorde honom intressant. FotbollDirekt var dessutom en plattform där den sortens nörderi var möjligt. Ingen visste då vem han skulle bli så jag var relativt ensam om att ringa på regelbunden basis. Vi hade många intressanta fotbollssamtal. Väsby var en liten klubb som skulle gå igenom så många metamorfoser att den idag egentligen inte existerar. För att göra det hela ännu märkligare så gjorde den det ett tag, men då på en skala som är så minimal att den är svår att mäta för att därefter försvinna igen, (och då har jag inte ens nämnt, AFC, (oops) och hela den soppan). Den var liten då, men Norling gjorde intressanta saker. Det såg Gif Sundsvall och det såg så småningom även AIK. När krisen var som störst klev han in och räddade laget. Räddade klubben. Inte ensam givetvis, men han var ansiktet utåt när ett sådant behövdes mer än kanske någonsin tidigare. Han var ung, modig och pratade konstigt. Nu står han här. Han är en annan fotbollstränare givetvis. Mer medveten. Mer försiktig. Då skulle det bara vara vackert och ett bollrullande från straffområde till straffområde. Nu mer cyniskt. Verklighetsanpassat möjligen. Ja, en annan fotbollstränare, men inte en annan människa.  Det har påståtts mycket om honom genom åren, men jag kan aldrig påminna mig att någon sagt något ont om honom. Inte något som verkligen har fastnat.  Han är givetvis inte perfekt. Ingen är det. Det är omöjligt och rentutav tråkigt att föreställa sig något sådant. Människor är komplexa så till den milda grad att två som älskar varandra innerligt ibland måste gå skilda vägar bara för att överleva trots att separationen i sig i det närmaste är tillräcklig för att döda dem inombords. Men han är en människo-människa. Total. Han vill inte ens ta avstånd från de vi andra helst inte vill se. Han tycks tro på den sortens värme fullt ut. Det gör att han sticker ut i den värld som utspelar sig innanför de vita sträcken och som ramas in av sång, skrik och så mycket känslor att det inte sällan spiller över.  Ikväll står han vid sidlinjen i Östersund. Det är ett nervöst läge för hans lag. Det är inte första gången i år. I derbyt borta mot Hammarby kändes det som om möjligheten att vinna ett SM-guld stod på spel. Senast mot Malmö FF sattes allt på sin spets och nu är vi här. Åtta poäng har blivit en, åtminstone tillfälligt, och titeln alla utanför målat i självklara svartgula färger skiftar plötsligt i nyanser av vitt och blått. Det är antagligen hans AIK-eftermäle som står på spel här. Skulle IFK Norrköping gå förbi innan mållinjen passerats kommer ingen minnas 2005. Ingen kommer att komma ihåg den sensationella nästan-triumfen 2006 eller enstaka euforiska ögonblick som det i måndags på Friends arena.  Leder Rikard Norling inte sina mannar till Lennart Johanssons pokal handlar det om ett mentalt ras som kan sätta sig i väggarna på Karlberg. Som kan krypa in i - och infektera - klubbens DNA över lång tid. Det är en hård press att leva under, men tränaren verkar lugn. Han har visat förr att det går att vinna, men en gång är som bekant ingen gång. Två gånger däremot ... snart vet vi om det är möjligt att lyckas, som människo-människa. *** Förutom guldstriden är jag uppslukad av det som händer i USA (googla Jacob Wohl, jag lovar att det är värt det), men trots det politiska dödläget vi har här har jag inte hört några konspirationsteorier gällande den scenen. Däremot har fotbollssupportrar framfört några stycken. Det brukar vara så såhär dags. Ett lag som har omgärdats av dessa så länge jag kan minnas är just AIK. Jag tänker inte lägga någon värdering i det. Däremot måste det ju konstateras att om klubben har rört sig på Juventus-nivå under så många år är det sällsynt klantigt skött med tanke på att det endast blivit tre SM-guld de senaste 80 åren. Den sortens utdelning skulle inte ens Trump lyckas sälja in som en succé till sin väljarbas.