Hamrén och Malmö FF

Erik Hamrén till Malmö FF?Du måste skämta?Ja, det är väl det jag gör.Tänk att vi hamnade här. 2009 lämnade Janne Andersson Halmstads BK efter ett halv tränarliv i klubben där han aldrig fick sätta pricken över i:et. 2009 tog Erik Hamrén över som förbundskapten av det svenska landslaget efter att ha vunnit både här och där. Cup i Sverige, ligan i Danmark, ligan i Norge. Janne Andersson hamnade i Örgryte och Erik Hamrén påbörjade dansen som skulle leda honom till samma klubb i någon obskyr roll som stöttepelare åt tränarna Sören Börjesson och Fredrik Björck. Nu är han fotbollschef (whatever that means) för sydafrikanska storlaget Mamelodi Sundowns och Janne Andersson ... ja, vi vet alla vad Janne Andersson gör. Tänk att vi hamnade här. Det tog oss nio år att landa i något som då givetvis skulle ha framstått som fullständigt osannolikt. Nog för att karriärer har en tendens att de oväntade vägar, men det finns ju gränser. Erik Hamrén svepte in sin tränargärning i blågul flagg och begravde den djupare och djupare allt eftersom åren gick. En fin tränarkarriär var det. Så fin faktiskt att vi här och nu borde prata om honom som en seriös kandidat till jobbet i Malmö FF, men det gör vi inte. Skulle han nämnas är det som ett skämt. Vi lever nu i en värld där Magnus Pehrsson går före, en tränare som inte ens snuddat vid torktumlarluddet av det Erik Hamrén gjort under sina äventyr vid sidlinjen. Vi lever i en värld där en Allan Kuhn ses som ett mer seriöst val än Erik Hamrén.Tänk att vi hamnade här. I går skrev Fotbollskanalen att Olof Mellberg är aktuell som tränare för mästarna. Det förvånar inte. Mellberg har fått mängder med beröm för jobbet han gjorde i Brommapojkarna. Faktum är att jag twittrade ut en övertygad gissning om att det var Mellberg det skulle landa på strax efter att Pehrsson fått sparken . Vi får se hur det slutar. Samtidigt gissar jag att det är oerhört få av förespråkarna, utanför själva rekryteraren, som verkligen vet något om Mellbergs kunskaper, fördelar och brister. Erik Hamrén vet vi dock allt om.Tror vi. Det går ju inte att utesluta att Malmö FF, eller någon annan allsvensk klubb för den delen, pratat med Hamrén och att han tackat nej, eller varit för dyr. Det känns dock osannolikt att något sådant inte skulle ha läckt ut. Dessutom har han gjort klart att han är sugen på ett tränarjobb och en möjlighet att lägga ett svenskt mästerskap till det tidigare danska och norska? Ett sådant hattrick skulle han nog knappast neka. Nej, jag tror helt enkelt att han är persona non grata i de allsvenska klubbarna och jag kan tycka att det är synd. Ingen som känner mig eller har läst något av det jag har skrivit under de här åren med Hamrénsk styre tror att jag är någon försvarare av dennes landslagsbedrifter. Det kändes alltför ofta som att det gick på rulle. Det som skedde fick ske utan taktisk styrning. Och ändå är det svårt att påstå att det var något fiasko. Två EM-slutspel var vad som kunde krävas. Det gjordes aldrig något utöver det vanliga, som det Janne Andersson lyckades med mot Italien, men det var heller aldrig katastrof. Det var bara ett enda stort "jaha" och helt ärligt fick vi väl knappast så mycket mer de där åren med Lars/Tommy. Vi nådde längre, men aldrig långt och då var deras spelarmaterial betydligt vassare. Jag tror inte att Erik Hamrén var en landslagstränare egentligen. Jag tror att han är en klubblagstränare. En sådan som bygger grupper. Som sprider sin positiva energi och får spelare att jobba för varandra. Det är bara det att klubbtränaren aldrig kommer fram ur landslagstränarens skugga. All shining på mannen i halsduk och bakom står någon otydlig figur i träningsoverall och vinkar desperat för att synas. Tänk att vi hamnade här. Skulle det läcka ut i dagarna att Hasse Backe eller Alexander Axén eller Alan Kuhns brylling vore aktuell för det himmelsblå tränarjobbet skulle det nog bli alla möjliga reaktioner. Positiva och negativa. De som hoppats på något stort utländskt namn skulle sucka, men överleva och de eviga optimisterna skulle se möjligheterna. Den ende jag kan tänka mig som skulle förena alla mästarsjälar är Erik Hamrén och det skulle inte vara genom fistbumps, glädjesång och drömmar om en osannolik höstcomeback. Jag har svårt att tänka mig en mer meriterad svensk tränare med bevisade vinnaregenskaper än Erik Hamrén (Svennis? Lägg av), men ändå är det så det skulle sluta om det namnet fördes fram. Tänk att vi hamnade här. Nu står Daniel Andersson där vid sidlinjen ett litet tag till och sedan kommer någon annan att kliva fram. Känd eller okänd återstår att se. Meriter eller oprövad. Allt är möjligt, så länge det inte är vår förre förbundskapten förstås.