Låt oss få en karl som kan tala

Hanna Marklund?Herregud.Låt de manliga, kraftiga stämmorna komma tillbaka till oss igen. Så började VM då till slut och innan vi vet ordet av så är det över och vi har vår allsvenska tillbaka igen. Men nu var det inte det vi skulle prata om här. Vi skulle prata om Hanna Marklund. Vi skulle prata om Lena Sundqvist. Om Johanna Frändén, Therese Strömberg, Jane Björck och  så många fler. Vi skulle prata om Astrid Kindstrand. Det är 80 år sedan Astrid satte sig framför radiomikrofonen och berättade att den engelska regeringen höll sitt vanliga veckosammanträde, att en av de största finansoperationerna i Kinas historia tillkännagivits och att ett par kvarglömda väskor orsakat visst rojalistiskt palaver. Under tiden hon läste dessa och andra nyheter ringde det in till radiotjänsts växel. Ja, snälla ni, släpp inte fram fruntimmer till det där som inte ... till att läsa dagsnyheterna. Det är ju barockt.  Ja, jag ska framföra det, påpeka det.  Ja, gör det för sjutton. Man får ju ... ja, jag vill inte säga vad man får. Man får ont i magen. Låt oss få en karl som kan tala.  Den som har en något sånär klar bild av mig vet att jag inte följer ishockeyn, men jag har via sociala medier förstått att Lena Sundqvist är värdelös. Det har mängder av män framfört opåkallat och detta har i sin tur dykt upp i mitt flöde. En behöver inte vara lingvist för att läsa mellan raderna vad det egentligen handlar om. Jo, skulle det vara möjligt att bli begåvad med icke kvinnliga talare i ... uppläsning utav dagsnyheter. Det kan man ju inte höra vad de säger.  Inkvoteringen har snart gått så långt att man kan föreställa sig att en eller annan kvinna rentutav kan komma att bli nominerad till något pris i Guldskölden, gudbevars. Hemska tanke. Att män ersatt män med män i sportens värld i evigheter behöver vi inte låtsas om när vi brottas med logiken. Vi får väl se var det här tar vägen till slut, men det tycks inte vara någon hejd på kreativiteten i klagomålen som framförs. Det är rösten, det är kunskapen, det är bakgrunden, det är ... Jo, fröken? Har ni inget annat än ett fruntimmer som läser dagsnyheterna? Har ni ingen herre som kan göra det? Att klaga på kommentatorer och journalister hör liksom till. Särskilt inom sporten. Vi älskar våra lag med allt vi har. Vi är enögda. Vi ser och hör tydlig partiskhet om någon har fräckheten att säga något ofördelaktigt om den klubb vi brinner för. Det är med andra ord inget konstigt om kritik framförs mot ovan nämnda personer, men i slutändan kokas det ändå alltid ner till en och samma sak. De är kvinnor. Fan, jag blir förbannad för jag förstår inte. Hon bryter på skånska. Ja, vad fan vi inte få en manlig då ger jag fan i det. Då betalar jag inte licensen nästa gång. Kom ihåg det. Jag vill ha en manlig. En karl är en karl. En kvinna är en kvinna. Det är två skilda saker.  Att det sociala Inter nätet mer och mer blir en avloppsbrunn ur vilken det rinner kräkframkallande smörja är inget nytt. Att det mesta av den här smörjan hivas mot kvinnor som vågar ta för sig är inte heller löpsedelsstoff, men det är ju inte utan att en undrar var gränsen dras någonstans när det framförs önskan om mord av en kvinna bara för att hon har fräckheten att tala om fotboll i tv? Visst går det att hävda att det bara är jargong, men det är ju inte det. På Astrid Kindstrands tid framfördes ilskan på ett annat sätt. Låt oss slippa höra den här stämman något mera. Jag är en gammal radiolyssnare i Stockholm.  Jag ska framföra det. Gör det. För den där kvinnliga rösten, den tål inte jag. Och gärna vill vi höra på den varje kväll ute i Ulvsunda, men vi tål den inte. Låt de manliga, kraftiga stämmorna komma tillbaka till oss igen.  En hel livstid har passerat, men det är lätt att känna igen rösterna även om de nu är elektroniska och så fulla av invektiv att till och med en svordomsconnoisseur som undertecknad hukar vid tangentbordet. Det har nu gått så långt att jag undviker att gå in och läsa kommentarerna i samband med inlägg på till exempel Facebook även om det handlar om hur en bäst planterar om sina tomatplantor. För snart nog påminner någon om att tomater är röda och vad är det för en jävla kommunistgrönsak egentligen? Tomaten är en frukt.Jag ska döda dig. Med en morot. Typ. Allt kan eskalera, allt kan trigga och ibland känner jag bara för att ge upp helt och hållet. Förlåt mig, men vad är anledningen till att ni har en dam som läser kvällsrapporterna? Jag vet tyvärr inte vad det är för anledning. Jag vet inte om det bara är något prov, tror jag.  Ja, det hoppas jag verkligen. För det vore väldigt angenämt om man fick höra en karlröst åtminstone.  De senaste försöken går ut på att kvinnohatet ska lindas in i en brist på kunskap eller förståelse av sporten eftersom den utövas av män. Det märkliga är att den här kritiken aldrig hörs när det gäller just män. För med all respekt, Jon Persson har ju inte direkt snuddat vid något VM-spel och jag har aldrig tagit del av någon sågning av Simon Banks bristande fotbollsmeriter. Själv fick jag höra att jag hade fel och att jag var dum i huvudet både en och tusen gånger när jag skrev om den mest fantastiska sport som någonsin uppfunnits, men inte någon gång bottnade kritiken i att jag aldrig nådde A-laget i Tyresö FF. Vi behöver ju inte direkt tvivla på Hanna Marklunds meriter.  Och dessutom pratar vi om dessa meriter trots att vi vet att bra spelare inte nödvändigtvis blir bra tränare. Eller experter. Herregud, vill vi tillbaka till tiden med Martin Dahlin i rutan?  Träffas chefen? Nej, han är tyvärr inte här nu. Är det ingenting jag kan framföra? Ja, det var det ... jag ville höra om det fanns någon plats ledig som hallåman? Det kan jag tyvärr inte upplysa om.  Ja, men eftersom ni har hallåkvinnor nu så tänkte jag att det inte fanns några karlar att tillgripa.  Jo, det gör det.  Gör det det? Ja, det gör det. Ja, men varför kan man inte få en karl då? Jag vill inte höra sådant där förbannade kärringssnack. Det har gått 80 år sedan Astrid Kindstrand satte sig ner framför radiomikrofonen för att läsa nyheterna. Idag skrattar vi nedlåtande åt de arga männen (och en hel del kvinnor) som ringde in och klagade på att hon gjorde det. Samtidigt ser vi inte spegelbilden som skrattar tillbaka. För vi har fan inte lärt oss någonting.