Niu Beach - från stranden

När vi parkerat vår moppe begav vi oss nedåt stranden. Det var olika höga trappsteg hela vägen ner och i slutet hade de själva fått bygga trappsteg med hjälp av plankor och bambu för att kunna lösa det praktiskt när det plötsligt kom berg och stenväggar i vägen. Utsikten gjorde oss lite knäsvaga så ibland var det lite ansträngande att sätta fötterna rätt  Men till slut nådde vi målet: stranden!!!  ”Jippi, här stannar vi hela livet” - sa Helena  Därefter blickade hon drömmande mot en av stenarna i vattnet  Jag däremot ville mest visa henne en hög våg som kom emot oss  Helena hade just satt sig till rätta på havsstenen..  ... när vågen (som jag så tydligt och pedagogiskt visat) sköljde över henne. Det tyckte hon inte alls var kul. Suck. Att hon aldrig lyssnar på mig?  Det var en stark våg och plötsligt var Helena borta. Fick klättra upp i trappan för att kunna spana ut över vattnet för att bättre kunna se en ostyrig lugg bland småstenarna  Just när jag nästan givit upp mitt hopp såg jag något som plaskade upp ur vattnet... Helena såklart... ”Alltså jag har ju gått på simning förut så det var inte ens läskigt att dras ut i vattnet”, sa hon med sin dryga stämma. Jag mest himlade med ögonen och önskade att hon kunde varit borta lite till  Men drog på mitt pokerface och log lite snällt mot kameran så hon skulle tro att jag blev glad när vi _äntligen_ återförenats  Kroppen hade blivit lite stel efter allt letande och klättrande och spanande efter Helena så fick sträcka ut lederna ordentligt  Därefter gjorde jag ett glädjeskutt. Och det var ju himla tur att jag sträckt ut lederna innan för jag lyckades precis nudda fötterna med händerna. Vilken stretchig lycka va  Som du säkert redan märkt, har Helena en konstig fetish (alternativt förkärlek) för fortbilder. Något jag finner extremt irriterande. Hon ska alltid tjata om semestriga fotbilder i sanden. Och du ser ju hur det blir? Katastrofalt! Sluta med dessa bilder genast, Helena! Mvh jag och alla våra läsare Här nickar Helena och säger att hon förstår att hon ska sluta med fotbilder. Skönt vi löst denna lilla dispyt  Glada igen! Låt oss gå vidare med livet  Vi gick bokstavligt talat vidare med livet. Bort till trappan där det existerade lite skugga Hej hej Helena tyckte det var superskönt bland alla löv och grenar som omgav henne med avkylande skugga  Det tyckte jag med Dags för HOPP och lek  Så kul och lekfullt vi har det! ...  ... vad nu..?  Åh nej! Halva stranden är ju betäckt med gamla plastflaskor och tandborstar och andra diverse oklara skräpsaker! Vad gör vi åt det?  Vi gör som den typiska svensken gör: 1. Blundar / tittar åt ett annat håll (gärna så håret flyger med i ens snabba vändning)  2. Springer därifrån och tänker naivt att miljöförstöringen inte existerar  3. ”Glömmer” vad vi sett och rycker lite på axlarna. Hehe oops  Slut svenskens sätt att agera i skräpsituationer  På tal om något annat: här är en fin bild på Helena  Och här hoppar jag som en palm. Rätt schyst ändå va  Det var allt om vårt äventyr på stranden. Hejdå / palm-Elin