Skitzo....

Jag vill berätta. Berätta att jag inte är skitzo. Även om det kan verka så. Jag ändrar mig kring hur jag skall göra med min diet å min träning hela tiden. Välkommen till en ätstörds tankar. Jag tänker på vad och hur jag skall äta varenda gång jag inte tänker å fokuserar på vardagssaker som måste göras el när jag pratar med folk om annat.Nu följer jag ett 10 stegs program å även om jag är livrädd så måste jag försöka lita på att detta skall funka. Jag är nöjd om jag endast står still i vikt för tillfället å med stå still menar jag ett kilo upp ett ner ca. Jag väger mig varje dag å även om jag vet att det inte är sunt så ser jsg det som vågat nog att äta på ett sätt som jag inte är van vid. Ett steg i taget helt enkelt. Har stänkt ner mina olika sociala forum å tänker att jag hellre ska skriva här när jsg känner mig ledsen el är rastlös. El om jag är glad för den delen med. Facebook å instagram är rolig men kan omedvetet påverka än på ett negativt sätt. Alla visar upp godbitarna i sina liv å lägger upp vinklade kroppsbilder på sig själva som sällan stämmer överens med verkligheten. Klart att man ska få ta sånna bilder på sig själv å lägga ut dom men just för tillfället väljer jag att inte titta på å läsa om alla dessa stunder i folks liv. För det är just det de är, fina stunder. Dom har vi alla även om det inte känns så. Jag tror att man behöver läsa om den oglammiga trista vardagen /sanningen ibland med. Här får ni ta del av både och å alla mina olika sidor. Från mitt vettiga jag till mitt ätstörda jag. Ta mig med en nypa salt å kom ihåg att detta är livet från min sida. Vad som är rätt för mig är kanske inte rätt för dig. Det är viktigt att klamra sig ann när den vettiga sidan träder fram å försöka rida på den vågen så länge det går. Tillslut kanske mina återfall inte ens kommer räknas som det utan vara en helt normal grej(då det sker i en sån liten skala)Dit strävar å längtar jag. Oavsett vem av mig det är som pratar.