En minnenas dag för 70 år sedan.

Ja så har vi kommit fram till vårveckan. Och denna vecka år 1953 var det mycket varmt. Enligt tradition så började min bröllopsvecka med att många kom för att lämna presenter till brudparet. Och många av dessa karotter,kastruller m.m. finns kvar i mina skåp än. Och jag tycker de påminner om hur omtänksamma alla var. Ja så kom den kvällen som jag hade varit rätt för. Jag blev hämtad av ett mycket fint tåg som några herrar här på bruket tillverkat. Och så följde det en liten konstig färd till Ordenshuset där det fanns en mycket brokig samling av kvinnor. Det var gymnastikföreningen och många fler som hade samlats. Själv hade jag ju blivit klädd till brud och min fina krona på huvudet var av klädnypor.Och där stod min stiliga brudgum och tog emot mej. Och det var min arbetskamrat på ritkontoret som var min brudgum. Och hon var mycket stilig. Och så var det mycket god mat och mycket skratt och prat. Och så kaffe och tårta förstås.Och jag förstår inte hur alla hade fått tag i så mycket konstiga kläder. Och vi slutade kvällen med att vi promenerade över bruket och många hade kommit ut för att titta på oss. Så kom dagen den 30 april en mycket varm dag och alla björkar hade börjat grönska. Dagen började med att det blivande brudparet med brudtärna åkte in till Örebro för där skulle man "klädas" till brud på någon frisersalong. Det har jag funderat varför man skulle åka taxi till Örebro och så på vägen tillbaka var alla "färdigklädda" och den dagen var så varm och när vi kom till Nybergsallén var vi alla så varma så vi fick stanna bilen och gå ut och svalka oss. Och det var ju inte så lätt för bruden.Och jag tyckte nog att min rosor i brudbuketten slokade litet. Men när vi sen kom fram i kyrkan gick allt mycket bra. Och där satt alla våra nära och kära och när vår kantor stämde upp brudmarschen då var vi ett mycket  myckligt brudpar. Och den lyckan fick vi behålla i 24 år sedan slutade min mans hjärta att slå för alltid.