Februarimorgon på smedvägen

Februari som enligt vår kalender skall vara den kortaste månaden på året har för alltid varit tråkig för mig. Och denna dag började med att det var vitt på marken och det kom litet snö i luften. Och hjortarna hade vaknat till och går utanför mitt fönster och krafsar i gräsmattan för att hitta något att äta. Jag har alltid funderat på vad de hittar för de ser ut att tugga och må väl. I går ställde jag undan min snöskovel men idag får jag börja med att ta fram den igen. Men vi får hoppas att det blir ett kort besök av den här snön. På fredag skall vi ta farväl av vår granne och kära  vännen Iris och samtidigt fick jag  telefon om att min barndomskamrat Stina fått lämna denna jord. Det känns mycket sorgligt. Jag var så van vid att de alltid fanns här och i min syjunta. Och när det blev sommar brukade vi alla träffas under mitt kastanjeträd och prata om gamla minnen och skratta. Men nu är vi inte många kvar av det gamla gänget men man vet ju att det är världens gång det som sker. Denna bloggen blev litet dyster så Ni får ursäkta och när jag tittat ut nu har det slutat snöa. Och jag skall dricka mitt förmiddagskaffe så kanske jag piggnar till litet.