Hur har det blivit?

Så fort man öppnar datan på morgonen så är det första man läser att något har kommit bort. Med andra ord stulet. Inte får våra båtar vara i fred och vem kan stjäla dessa fina katter som var en gåva från Finland till alla som har medverkat med konstiga rundan och som har glatt oss under hela sommaren. Ja så är det kräfterna som är populära nu och som  försvinner. Men hur har det blivit på vårt kära bruk? Ja som alltid går ju tankar tillbaka i tiden, Jag växte upp i hus nr 1 i byggraddan som det hette då numera smedvägen. När man skulle gå så låste man dörren (det var rätt stora nycklar på dörrarna då) och hängde nyckeln på gångjärnet på dörren. Men aldrig var det någon som gick in i lägenheten. Och på den tiden var det ju många olika människor som fanns. Jag tänker på luffarna som kom och gick och tiggde pengar men aldrig hörde man att de stulit något. Jag har alltid funderat vad det var för människor men det var väl troligen arbetslösa. Vid huset Kaklösa fanns ett rum för luffarna där de kunde övernatta. Men vi barn var litet rädda för dem för de flesta hade skägg men jag tror ju inte de var farliga. Jag minns särskilt en luffare som kom med bussen ibland och han hette Fregge och han hade kastanjetter han spela med och så sjöng han  och gick runt bland husen och fick väl litet betalt. Men så fanns det en "luffarstuga"nere vi Biskopskvarn och de luffarna tillverkade olika saker och en del målade tavlor som de sen gick och sålde. Jag har en ask efter min farfar som en luffare har gjort av björk och det är utskuret min farfars namn på och så fanns det en som gjorde (luffarslöjd)jag har en brödnagg som min mamma nog har köpt. De luffarna var nog litet konstnärliga de som bodde vid Kvarnen. Men sorgligt så brann denna stugan upp. Ja så fanns det ju också zigenare som kom och det var ju en stor händelse. De hade ju hästar och vagnar (det fanns ju inte bilar då) det var ju en hel karavan som kom varje gång och de fick slå upp sina tält på gamla fotbollsplan och vid Ekgöl. Jag minns att pappa och jag var och tittade och det var ju så spännande med dessa utklädda människor och de uppträdde och sjöng och spelade och varje kväll var det zigenarbröllop. Men de fick visst stanna bara tre dagar på samma plats så de for ju vidare. Och aldrig hörde man att det var något stulet då. Och då kan man ju fundera hur det har blivit så nu när väl de flesta av oss har det rätt bra. Och jag hoppas att de fina katterna kommer åter och hittar hem. Detta är litet funderingar på måndagsmorgonen.