FRÅN MINUS TILL PLUS.

Jag har så mycket att skriva - så mycket att berätta för er. Men för att lyckas med det tänkte jag börja med att berätta om när jag fick reda på att jag var gravid. Det är åtminstone sådant som jag själv tycker är väldigt roligt att läsa och hoppas att någon av er kan finna samma nöje i läsningen. Min graviditet var högst planerad. Utan att gå in på detaljer kan jag berätta att det inte var en självklarhet för oss att bli gravida. Det finns omständigheter som gjorde att vi båda ställt in oss på ett liv i barnlöshet. För min del var det till en början en jobbig tanke. Jag har alltid tyckt mycket om barn och har alltid sett en framtid som mamma. När vi därför fick ett positivt besked från en läkare bestämde vi oss genast (och med genast menar jag egentligen tre månader senare) att försöka bli gravida. Jag är en strukturerad person och för att ha kontroll laddade jag ner en app där jag kunde registrera och följa min mens och ägglossning. Tydligen gav det resultat. Helt osannolikt blev jag nämligen gravid vid min första ägglossning. Ganska omgående började mina bröst ömma och en vecka senare mådde jag obeskrivligt illa och luktkänsligheten ska vi inte prata om. Den 14 maj tog jag mitt första graviditetstest - fyra dagar innan beräknad mens. Det visade negativt. Jag blev både besviken och kände ingenting. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle vara en av dem som skulle lyckas bli gravid så snabbt. Livet gick vidare. Märkligt nog uteblev mensen. Jag hade mensvärk, men den där dagen kom aldrig. När jag hade gått sex dagar över tiden, den 24/5, bestämde jag mig för att ta ett nytt test. Klockan 6.30 en lördagsmorgon gick jag ner i badrummet efter en sömnlös natt med värmeslag. Jag tog fram en teststicka och döm av min förvåning när den gav omedelbart resultat som sa GRAVID. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro? Jag gick upp till min sambo med testet i ena handen och min lilla hund under andra armen och sa "nu får du vakna, för du ska nog bli pappa". Den uppsynen jag fick från en yrvaken man i sina bästa år möter man inte varje dag. När han dessutom tog fram en ficklampa (antagligen för att lysa på graviditetstestet) och sa "är du gravid?" tänkte jag att det var en surrealistisk situation. Jag vågade inte riktigt tro på det. Än. Samma eftermiddag gjorde jag ett nytt test. Även det visade positivt. Jag berättade för av mina närmsta vänner och min lillasyster den dagen. Ändå förstod jag inte riktigt vad det var jag berättade. För att vara helt övertygad tog jag ytterligare ett test dagen efter, på morsdag, som även det visade positivt. Jag laddade ner en gravidapp och genom appens uträkningar var jag då i v. 6 (5+1). Den dagen gav jag min mamma sitt livs bästa morsdagspresent. Jag köpte ett kort där det stod "mamsen, du är toppen". Under skrev jag en kryptisk text där det stod något i stil med "eftersom jag tycker du är en sån toppenmamma, tror jag du även kommer bli en toppenmormor". Hon läste kortet, funderade och sen började hon gråta. Sen började jag gråta. Min syster grät också när jag berättade för henne. Jag visste inte att vi var så känslosamma i min familj, men nu vet jag att det är vi tydligen. Tänk ändå hur starkt två streck på en plaststicka kan bidra till att livet förändras. Inte bara på grund av allt nytt som väntar, utan också för att man omgående slutar vara egoistisk. Jag har sen dagen då jag fick veta att jag var gravid bestämt att min kropp nu är mitt lilla frös rum. Min kropp ska ge fröet den mest trivsamma miljön för att vilja växa och komma ut frisk och välmående och det är min uppgift att skapa förutsättningarna. Jag tänker inte främst på mig själv - jag tänker på lilla frö. Men jag kommer förstås ta hand om mig själv också (vilket jag successivt kommer skriva mer om) för jag vill förstås bli en stark och välmående mamma till min vinterbebis.