novellfredag.

  de hade vaknat tätt intill varandra den där kalla morgonen i september. han höll ett stadigt tag om hennes midja, liksom kramade till sig hela kroppen. Hon älskade när han gjorde så.   när han plötsligt drar sina fingrar fyra varv över ryggen på henne ryser hon till och vänder sig om så hon ligger med ansiktet bara några millimeter ifrån hans. "jag är kär i ljudet av ditt hjärta"och han skruvar på sig för att kunna se in i ögonen på henne"vad menar du?""det finns inget vackrare ljud i världen än dina hjärtslag"   och hennes mage vrider sig. trehundratusenfemhundratjugotvå varv och hon känner att här och nu, det är det finaste som finns. han är det finaste som finns. "ligg med ryggraden mot mig""varför?""gör det bara""men varför?""du ska få se"han rullar över på sida och när hans ryggrad pryds av solkatterna från morgonsolen i fönstret drar hon sina fingrar försiktigt över hans rygg.   sen skriver hon långsamt"m i n"