plommonlila

texter som påminner mig om vilka verktyg som gör mig gott det får mig att kliva upp mitt i natten skriva ner en liten lapp om vad jag önskar, vika ihop den och lägga den i min burk läser igenom gamla hjälpmeddelanden och inser att det har blivit bättre nu vill jag ta ett nytt tag i något jag påbörjat för länge sen, men inte avslutat det är som att se mig själv hur jag var när allt var kaos när jag levde på oro, stress och ångest när rädsla var en baskänsla hos mig hur jag får samma svar på tal som jag själv har gett skillnaden är nu är att jag är fri och har ron i kroppen något jag önskar henne med och alla andra i liknande situationer du kommer nära, så nära du säger sådana bra saker, sådana saker som får mig att le du slår hårt och du får mig att gråta till och med så att jag inte torkar bort snoret sårbar jag tvingar mig själv att visa mig när jag är som fulast du säger att jag är vacker och jag tror dig nya förändringar visar sig göra nytta det känns bättre definitionen av oförstånd och galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta mig ett annat resultat det är slut med det nu förändring är bra samtal mitt i natten får mig att känna sorg sorg för att andra är fortfarande ute i kylan  samtidigt som jag känner lycka över att vara i värmen känslan är ambivalent