Då och nu

Jag föddes inte i en speciellt kristen familj. Hemma hos oss var det inget vi pratade om. Inte så att det var tabu utan det var bara inget naturligt samtalsämne. I kyrkan gick vi när det var dop, bröllop eller begravning. Min pappa berättade för ett litet tag sedan att han och mamma satte mig i söndagsskola men att jag fick sluta pga att jag var för vild. Hm....hur mycket sanning det är i detta ska jag ha osagt. En av min mormors systrar var gift med en frikyrkopastor. Jag minns detta par med värme. Dessa två var de mest omtänksamma människor som jag stött på. Som tonåring kunde det vara lite konstigt när dessa två alltid lyckades väva in Gud och Jesus i deras samtal. Alltid avslutades deras besök med "Gå i Guds frid" Lägg till att mannen hade ett enormt bälte där det stod Jerusalem på, så inser det flesta att som tonåring så upplevs detta som konstigt och lite töntigt. Ärligt talat så tror jag att dessa två förstod detta men det hindrade inte dem från att dela med sig av det finaste dem visste. Idag förstår jag. Idag inser jag vilken gåva som de så generöst öste över oss. Som ung hade jag mina funderingar. Jag gick och konfirmerade mig och fann det otroligt givande, men kanske var jag inte redo att erkänna högt att jag trodde på Gud. Det är inte så lätt alltid. Man slåss mot mycket fördomar i Sverige. Som kristen hamnar man direkt i fack som man själv inte känner igen. Men idag, som vuxen, känner jag mig trygg och kan stå upp för vad jag tror på. Jag har inget behov av att prata om det men om någon är genuint intresserad så pratar jag gärna om det. Mitt liv som kristen skiljer sig inte från någon annans liv. Jag har bra dagar och dåliga dagar. Jag funderar och oroar mig för samma som alla andra. Går ekonomin ihop denna månaden? Vad ska vi äta idag? Nu går det magsjuka på dagis....shoot me! Det som kanske skiljer våra liv åt är att jag ständigt har en dialog med Gud. Jag vet att jag aldrig är ensam utan han går ständigt vid min sida och älskar mig villkorslöst. Jag önskar givetvis att alla fick uppleva detta men alla har sina vägar att gå.