Klimatstrejk och min kompis Gurra

Hej! Idag är det inte vilken dag som helst. Idag är det FREDAG! Wohoooo. Igår kväll skickade Gabbi skisser på hennes studentinbjudan och jag ba omg varför så tidigt varpå hon skrev att det exakt var tre månader kvar till studenten (hon tar 14:de) och då kändes det sjukt.  Idag hade vi inga lektioner. Men vi hade brunch! Hos Emily. Med Simone och Ella. Det var en härlig start på helgen må jag medge. Sen var det bara att klä sig varmt och ta traska mot Mynttorget. För den personen som bott under en sten och missat det så var det nämligen skolstrejk för klimatet. Och jadajada jag fattar att det var fuskit för att jag inte hade skola idag men skulle gjort det oavsett. Faktiskt. Emily var iallafall fett redo.  Det var packat med folk. Främst unga. Så fint. Och så hoppfullt. Många småbarn. Skitungar som puttades och skrek. Men det var helt okej för de var ändå där.  En av skitungarna ^. Stenhårda Vincent. Ella. Lovisa. Hubert. PREACH.  Emily igen. I sina skinnhandskar.... Vill man vara fin får man lida pin säger dem. Emily säger: Vill man vara fin får djuren lida pin. Igår skypade jag med Alma som befinner sig i Paris och Elin som befinner sig i Münster. De skulle också strejka. Detta är mäktigt. Leo pratade om folk i hans årskurs (sexan) som också skulle gå. Då blev jag nästan tårögd asså. Elin var tveksam om hon skulle gå men jag sa att detta säkerligen skulle gå till historien. Då blev hon plötsligt säkert på att hon skulle gå. Vi kanske kan övervinna klimathotet trots allt. Kanske kanske inte. Simone. Ivan. Arvid och Hannah. Majas tumme.  Glada Hanna. Sura Hanna. Sharrat. Sen uppträdde Tjuvjakt och Emily went crazy. Greta not so much. En person att beundra! Och som vi beundrade! Träffade också Gurra. En gammal vän. Ni kanske känner till honom, Gustav Fridolin, men jag vet inte. Vi en selfie som kompisar gör liksom. Och sen, efter vi hade varit och fikat så gick vi förbi varandra igen och jag vinkade och han kände igen mig såklart (kompisar ju) och vinkade glatt. Han är så snäll Gurra. Astrid, Evelina, Tilda och Isabelle var på plats.  Tove, Hubert och Jacob. Sen gick vi till Stadsmissionens fik vid Stortorget.  Vi spelade Cambio. Lärde mig det i Bad Gastein. Otroligt kortspel. Otroligt. Kräver minne, kvickhet, taktik. Otroligt. Hubbe föreslog att vi skulle spela med pengar. Inga stora summor men ändå. KUL! Vi spelade till personalen började se besvärat på oss. Aa och sen hände ju det där med Gurra. Fick en sån adrenalinkick när han kände igen mig. Och nej, han vinkade inte bara för att jag vinkade, vi fick ögonkontakt och jag såg att han kände igen mig. Tove visste inte heller vad hon skulle ta sig till. Gumman trodde han vinkade till henne. Haha. Det var iallafall höjdpunkten. I livet. Tack för mig.