Ralph Lauren and some Strange things

Efter frukosten promenerade vi i Central Park, innan vi vek av mot Upper East Side och Madison Avenue, där Ralph Lauren väntade.  Tyvärr inte RL himself, men två av de mest fantastiska butikerna jag har besökt (Chanel i St Tropez som har en innegård med pool där badhuset är fyllt av sommarens Cruise collection, står fortfarande högst på prispallen) Minst två timmar spenderades i herrbutiken, och champagne konsumerades i välkomnande mängder. Därefter gick vi över till andra sidan gatan för att besöka dambutiken, som är ett typexempel på det perfekt överdådiga townhouset. Där flög ytterligare en och en halv timma och halvflaska champagne förbi.  Lunchen blev på den lilla franska bistron Le Charlot, som var överfylld av ”Upper East Side”-stereotyper till människor. Birkinväskorna var nästan överlägsna i antal jämförelse med lunchgästerna. Vi beställde in deras hummersallad som var lite för tillkrånglad för vår smak eftersom vi, som tvättäkta skaldjursdyrkare, tror starkt på uttrycket "less is more".  Efter flera års predikan om varför jag anser att pappa skulle rocka en panamahatt så hade han tillslut (p)anammat min vision.Vi besökte därmed butiken Worth & Worth som pappa hade fått nys om.  Där möttes vi av en man som presenterade sig som Orlando, designern himself, som var som tagen ur en välrenommerad dokumentärserie. Han berättade att han har skapat hattar åt bland annat Keith Richards, John Mayer och till karaktärer i Netflixserien Stringer Things. Här är utsikten från Viceroy's roof-top bar, som är originellt namngiven "The Roof".  På kvällen var vi på den svenskägda restaurangen Aquavit som har två Michelin-stjärnor. Jag var orolig att maten skulle vara lite väl pretentiös, men varenda rätt var helt fantastiskt svenskt minimalistisk.  Good night New York, you really raised The Roof!