Jag ville springa på stranden men ha tårna kvar i havet.

I december 2017 hade jag varit trafiklärare i 10 år. Jag hade också sett ett avsnitt av sommarturné Diggeloo där Lasse Holm förklarat att han jobbade i 10 års-perioder, efter 10 år vad det dags för nytt eller förändring. Det fick mig att tänka att jag också tänkte rätt. Med 6 anställda och flera företagsfrågor att rodda med så beslutade jag mig att klippa av trafiklärar-karriären vid 10-års jubileet. Jag skulle sluta köra lektioner, bara ha någon enstaka kurs och istället fokusera på att driva skutan Rosa Kortet framåt. Det var alltså dags att byta identitet IGEN! Från trafiklärare till VD. Det gick rätt bra ett tag men jag kämpar än. Jag blir samtidigt lite rädd, jag tappar kontakten med yrket, jag tappar känslan på golvet och jag tappar kontakten med kunderna då jag bara sitter på kontoret och är chef.  Idag (våren-20 red anm.) när jag har nyöppnat i Leksand (april) och vi har i pandemin äntligen fått snurr på allt igen (hösten) så kör jag både 1, 2 och 3 plus mer lektioner varje vecka. Samtidigt som det är det roligaste jag vet så stressar det mig sjukt mycket. Jag har i alla fall utvecklats så pass att jag känner att det inte är hållbart. Jag trodde ett tag att jag var allergisk mot katter för så fort jag satt mig i bilen började jag snora och nysa. Kom på att alla andra har katt så det måste vara det som spökar… gjorde ett allergitest och jag var inte allergisk mot katt. Stress såklart - jag fick ingen förklaring av läkarna men jag landade i stress. Hur gör man då? Hur håller man kvar kontakten, känslan i yrket och på golvet och är en sådan chef som jag vill vara. En som jobbar och sliter hårt - med sådant som märks. Att vända papper märks ju inte, då drar jag inte in några cash, hur förhåller jag mig själv till rollen som chef. Vad gör en chef? Frågorna är så många och här jobbar jag flitigt idag, med att reda ut vilken chef jag vill vara och hur jag ska jobba.