När visionen ständigt blir bortprioriterad

Vi är i snurran nu, företaget rullar och företaget har blivit, i trafikskolemått, riktigt stort. Det är en helt annan utmaning vi arbetar med. Att behålla den mysiga, nära känslan. Att inte någonting blir missat - fler kockar sämre soppa-syndromet. Att utvecklas och ständigt grunda i det som är Rosa Kortet.  Jag blir påmind, varje dag, om de grund-pelare som för mig skulle vara basic-principer på mitt företag - och som idag är bortglömt och inte alls på prio-listan. Jag tog häromdagen om upp på ett personalmöte att vi ska vara noga med att ställa kopparnas öron åt samma håll på fika bordet - det tog mig alltså 6 år att lyfta det och påminna om att så vill jag ha det på mitt företag. Det ger ett ENORMT annat intryck på fikabordet än om öronen står huller och buller. Men fasiken - det är inte viktigt egentligen - att bilarna har bra däck är prio - men jag vill verkligen att öronen är åt samma håll på ett fikabord som jag representerar, 6,5 år tog det att förmedla min tanke att öronen ska vara åt samma håll… Det finns massor av sådana här saker - små saker - riktigt små saker som jag tycker är superviktigt och ska vara Rosa Kortet men som blivit bortprioriterade för länge sedan. Hur får man med alla detaljer bra? Hur får vi ut detaljer till gruppen? Och hur balanserar man när andra tycker att andra detaljer är viktigare? En sak är säker - en chef är aldrig fullärd.