DET KANSKE ÄR BÄST SÅ

Såg nyss på serien Sex, lies and online affairs, som i detta avsnitt valde att uppmärksamma hemsidan Ashley Madison där upptagna människor kan gå för att ha en affär på sidan av sitt förhållande. Jag kan verkligen inte förstå hur man tänker då. Om jag är tillsammans med någon så är jag ju det av en anledning. Skulle jag då vilja såra det finaste jag har? Nej det vill man inte. Aldrig.   Sen är väl jag, även om jag gärna förnekar det, en romantiker at heart. Jag vill finna det där fina man bara ser i filmer eller hos gamla par som varit tillsammans nästan hela deras livstid. Som träffats som 16år och sedan dess har stått vid varandras sida i vått och torrt. Hitta den där människan som, även fast man just mött personen, känns som att man känt hela livet. Kanske i ett annat liv någonstans långt härifrån. Som det bara känns så jäkla rätt med, att det nästan var meningen att det skulle bli. Den man skulle göra allt för, och som skulle göra detsamma för en själv.    Därför är det ändå så synd att dagens samhälle fått en att tappa tron på den drömmen mer och mer. Den tynar bort i storstadsmyllret, bland skitsnack, brustna hjärtan och vilsna själar. Man blir till en grå, cynisk varelse som aldrig riktigt släpper in någon ny, med rädslan för att falla sönder. Med rädslan för att ätas upp innifrån. Så, tänker man att jag kanske förblir ensam ändå. Det kanske är bäst så.