VÄRLDENS FINASTE LILLA DU

Igår var det Black Friday, och nog var det verkligen en svart fredag. Det var den värsta fredagen i hela mitt 22 åriga liv. Världens finaste Safira gick bort. Framför mina ögon tog hon sina sista andetag och somnade in, medans vi strök på henne och berättade hur mycket hon betytt för oss. För detta förstår ni, detta var ingen vanlig katt. Vi har haft så många vänner som varit rädda för henne genom åren. Denna lilla plutt som blir rädd när man knölar ihop en plastpåse, som väntar på en utanför badrumsdörren när man varit på toaletten och som hoppar upp hos en när hon märker att man är ledsen för att trösta. Skulle kunna skriva en hel novell om alla små egenskaper hon hade. Om hur speciell hon var för oss, vår lilla Safira.  Hon var min favorit, min bästa vän, precis som jag var hennes. När jag kom hem till Borlänge för att vara med henne så lyfte hon på huvudet i samma ögonblick hon hörde min röst. Ansträngde sig sitt yttersta för att visa sig tapper och stark inför mig, men hennes lilla kropp orkade inte med. Det gör så fruktansvärt ont i hela hjärtat när man ser någon man älskar så innerligt ligga stilla hela dagarna och stirra apatiskt framför sig. Att se någon som alltid är så pigg och glad, vara så ledsen och svag. Även fast jag vet att vi fattade rätt beslut för hennes skull så gjorde det så ont i mig. När jag såg bedövningsmedel börja värka och dregel komma från hennes mungipa så ville jag inget annat än att ta henne i min famn och springa långt, långt bort, från allt det hemska. Väcka oss båda två från denna fruktansvärda mardröm,  Jag kommer fortfarande att kolla in i mammas sovrum för att se om hon ligger där. Kommer öppna badrumsdörren lite försiktigt ifall hon väntar utanför, och lämna den andra dörren på glänt så hon kommer in på lådan. Men hon ligger inte i sovrummet, står inte på andra sidan dörren, och lådan den finns inte kvar längre. Och det känns så fel. Så fel, så fel, så fel. Och som jag sa till henne när jag pratade enskilt med henne sista gången;  "Jag tänker inte säga hejdå, utan vi ses senare. Vi ses i Nangijala." Är så tacksam för dom 9,5 år vi fick tillsammans. Så tacksam för att hon var min bästa vän, min kämpe och min Firi. Hoppas att Tarzan och farmor Karin tar bra hand om dig där uppe nu och att det finns oändligt många garderober för dig att undersöka. Jag älskade dig då, jag älskar dig nu, och kommer älska dig för evigt. Sov så gott världens finaste Safira