Struken tävling!

Jag kan väl beskriva det som att jag inte riktigt bröt ihop och kom igen... Nä min motivation och självrespekt för min egna ridning är lika med noll just nu. Känner mig rent ut sagt värdelös.Mycket grubblande, funderar på varför inte Bella gjorde det där lilla extra som hon alltid gör för mig. Exempelvis när jag bad henne hoppa av lite långt, vilket hon alltid brukar acceptera, så tog hon ett extra halvt språng. Varför inte jag kunde reda ut situationerna och hjälpa henne fram till det korrekta avstampet istället. Vi klickade inte, inget klickade. Men visst, så är det ibland. Ändå känns det förjävla tungt! Så tävlingarna i Tierp på lördag är inställda för min del. Vill inte utsätta Bella för denna känsla, för hon känner av mig från topp till tå, då vi kan varandra så pass bra nu.Istället bryter vi ihop ett tag till. Åker och tränar på egen hand, möjligtvis på söndag? För att stärka. För att kanske känna att vi gör detta som ett team igen. För att vi älskar varandra och för att vi tycker detta är roligt. Det är vårat mål! Min bäste vän och jag ❤️ Gammal bild på vår första P&J tillsammans, där hindren inte var något problem. Men människorna var hästätare.