Val eller möjlighet

Jag har stött på i sociala medier och i andra sammanhang, att man säger "trots sin sjukdom så..." eller "hon lät aldrig sjukdomen stoppa henne". Eller så säger folk om sig själva "det hindrar inte mig, jag kan göra vad jag vill".  Jag kan förstå varför man vill tänka så. Men jag förstår inte alltid varför man måste säga det högt. Något känns inte rätt i mig, kanske att det låter som att man har ett val. Som att personen hade ett val att vara stark, att kämpa, att leva eller göra saker trots sin sjukdom. Men inte bara det, utan vad säger det om dem som inte har orkat göra det? De som är i en hälsosituation där de inte kan uppfylla sina drömmar. Som inte har orken att ta sig upp ur sängen eller soffan, som är inlagda på sjukhus, för att deras kropp inte förmår mer för tillfället.  Ibland så önskar jag att folk tänkte en gång extra, kanske "vad lyckligt lottad jag är, vilken tur jag har, som faktiskt mår så pass bra att jag kan göra det jag vill med mitt liv". För det är väl det vi alla vill? Det är enkelt att prata om hur bra man har klarat något när man själv har kommit ut på andra sidan. Men måste vi höja oss själva samtidigt som vi får någon annan att känna sig liten och värdelös? Det är skillnad att peppa någon, visa hur bra man tycker att personen har kämpat, men kanske måste man inte göra allt på sociala medier. Ibland känns det som att vi vill ha den där solskenshistorien. Men kanske är vi bara människor, ingen av oss starkare än någon annan, för vad är det egentligen? Jag tror att vi gör vad vi måste göra. Om det är att tackla en sjukdom, eller ta sig igenom något annat som är svårt. Och det är oftast ingen rak väg.  Det är ungefär samma sak som att säga att "det är vad vi gör det till" eller "bara man tänker positivt så går allt". För mig är det så förenklat, hur kan vi tala om val när det i själva verket handlar om vilka möjligheter vi har. Det är inte synd om, det är är bara vad det är. Låt snälla patienten hantera sin sjukdom på sitt sätt - om det är att vara lat, ledsen, trött, svag och allt som vi inte vill höra.  <3  Kram Matilda