"I regret opening up to some people ; they didn’t deserve to know me like that"

---- Har så mycket jag skulle vilja skriva ner,men vet aldrig vart jag ska börja. Häromdagen läste jag igenom gamla dagböcker och plötsligt slog det mig hur jag levt  mitt liv när jag var ung. Ni vet när man bara "men för i helvete,hur kunde jag inte se saker som var så självklara" det är väll så att man kan reflektera över val man gjort efter några år men svårt att se saker tydligt i nutid.    Jag insåg att jag var största homewreckern för några år sen. Jupp jag var väldigt känslokall när det kom till andras förhållande när jag ville ha något. Jag var aldrig "the girlfriend" trots alla saker jag gjorde för att bevisa att jag visst var nått att ha. Jag var ju alltid deras psykolog,deras bollplank samtidigt som jag var deras närhet. Den som alltid fanns där även om jag inte borde. För jag trodde alltid att dom skulle välja mig i slutet. Jag blev arg när jag läste en vissa dagbok,tror den var från 2010-tidigt 2012.  Läser jag dagboken från 2013-2014 är det en helt annan. Kanske hemskare kanske lika jävla patetiskt som den andra. Jag tror jag slutade lita på män redan när jag var mycket liten,ibland fått upp något slags hopp om tillit men, alltså jag önskar nästan alla kunde läsa mina dagböcker för att förstå varför en del av mig är som jag är. Märks att mitt knep att inte bli sådär fruktansvärd sårad var att gå ner på samma nivå som vissa människor. Funkar ibland men jag skäms över saker jag gjort under åren för det var alltid naiva jag som blev lämnad av någon som inte ens borde haft makten att göra det.   Men som sagt. Det finns alltid olika anledningar till att personer är på ett visst sätt,det kan gå långt tillbaka eller inte alls. Dock är det ju så svårt att bli den samma igen efter olika saker. Vissa saker är bra förändringar och vissa är såklart dåliga men man är som man är,formad till den man är just nu av bra och dåliga saker som hänt än genom livet.   Frågan är då. Vem skulle kunna älska någon som jag. En som verkligen vet allt om en,sånt man gömt så jävla långt in eller de saker som river inombords. Humröret som sviker och hoppet som dör. Kanske lätt för någon att säga "jag älskar dig precis som du är" men,nej. Jag är nog inte lätt efter alla dessa år.