* Dag 7
Vaknade tidigt. Väldigt mycket för tidigt. Hade huvudvärk. Kände den instängda unkna luften i hela rummet, av sängkläderna och allt. Försökte stoppa näsan nån annanstans för att få sova nån timme till och vaknade återigen klockan åtta. Dödstrött dådå såklart. Men orkade inte ligga kvar i stanken så jag klev upp och ut i korridoren och sniffade in i alla tomma rum. Snart hade jag bestämt mig för ett och började plocka över mina saker. Sen fixade jag starkt morronkaffe med hjälp av vattenkokaren. Köksmunken kom och berättade stolt att de har köpt en brödrost så om jag ville kunde jag rosta bröd till frukost. Det var bara att ta fralla i kylen. Jaha - man tackar! Det är klart jag vill det. Letade nåt blött att lägga på mackan också, men smör fanns inget och jag hittade en burk marmelad med mögel uppepå, så den fick vara. Huvudsaken jag får nåt i magen. Han hade inget emot att jag bytte rum heller. Jag förklarade att jag får huvudvärk därinne, att det är för dålig luft. Han var upp och sniffade i badrummet och höll med om att det var hemskt. I mitt nya rum hade jag diverse husdjur. Även där. Hade spindeljakt i badrummet. Flera stora svarta *burräckligareänäckligt*. Hur jag än försökte prata förstånd med mig själv kunde jag inte låta dem leva och bo därinne. Jag klarar inte det. Förlåt! Jag jagade dem med duschslangen ner i avloppet och de kravlade sig upp igen och iväg med en jäkla fart och ner i avloppet igen och så där höll vi på. Och jag svor och skrek. Förlåt universum. Jag har inte varit riktigt snäll idag. Du måste förlåta mig eftersom jag var mögelförgiftad och hade svår huvudvärk. Jag är egentligen en mycket snäll människa. I dörröppningen, på listen, hittade jag ytterligare ett husdjur. En liten liten ödla. Den däremot får leva. Helt ofarlig. Även om jag egentligen tycker att den kan kravla sig utomhus den också. Så, efter morronkaffet var det till att bege mig ut i stekheta solen. Idag är den hetaste dagen sedan jag anlände. Det är GRYMT varmt. Redan klockan åtta i morse hade vi 30 grader varmt. Det är NÄSTAN så jag längtar efter den friska kalla höstluften därhemma. Men snart, mycket snart, får jag uppleva även den. Jag hade sån tur att när jag gick nerför Tinshulibacken kom getterna ut från sin port. Sötingarna! Vad är du för en? ser han ut att tänka. Vackra chilifrukter. Här dealar man om tomaterna. Nere vid Boudhanath hade några kvinnor satt upp skynken och tände ljus för någon som avlidit. Jag gick ut genom maingaten och tog mig över den livligt trafikerade gatan. Det går men man måste vara mycket försiktigt. Sätta ut handen mot trafiken och hela tiden ha ögonkontakt så man ser att de verkligen stannar eller väjer. Jag brukar leta reda på en gammal farmor att hänga efter i hasorna, man kör inte gärna över sina gamla här. Lyckligt och väl på andra sidan stoppade jag första bästa buss och hoppade in. Nymy och jag skulle träffas vid Bath Bahini, det stora varuhuset. Hon ville gärna följa med mig till släktingen och hämta mina varor. De är så otroligt gulliga i det här landet. Hon är 21 år och tycker det är jätteroligt att umgås med sin "didi". Det vill säga storasyster. Idag fick jag även glutta in i varulagret .Här förvarar man all den ull man sedan gör filt av. Man sticker även roliga mössor men hade tyvärr inga sådana färdiga nu. De här filtkulorna ligger ute på tork. Dock är grinden alltid öppen och barnen älskar att sno kulorna och leka med dem ute på gatan. Så de måste vaktas under hela torktiden. Jag betalade alla grejorna igår och på svenskt manér tänkte jag att det är väl bara att hämta dem. Men icke. Jag är i Nepal nu. Det är så himla mysigt när man träffar nya människor här. Man har liksom inte så bråttom. Släktingen med hantverkstillverkningen ville bjuda på thé och det är klart att jag tackade ja. Vi är ju affärspartners numer. Sedan vi druckit vårt thé fick jag äntligen tillfälle att se på de varor jag betalat för. Ett gäng filthattar som de tillverkat själva och satt på dekorationer enligt mina önskemål. Några jättevackra handväskor. Plus en liten väska som jag fick som gåva! Så otroligt vänligt! Medan vi satt där och småpratade såg jag nåt roligt som hängde på väggen och bad att få se närmare på den. Det var en hatt med dekorationer. De nepalesiska kvinnorna tyckte jag var jätteramri med hatten på, det såg ut som löshår. Vilket jag inte riktigt tyckte då men gillade den skarpt. Så jag köpte den. Jag har en känsla av att denna kan bli ett av mina favvoplagg när jag kommer hem till Sverige. Den är verkligen fin! Vi promenerade tillbaka till Boudhanath i den stekheta solen och väl där insisterade jag på att få bjuda min lillasyster på lunch. Det är väl det minsta jag kan göra efter att hon varit mig så behjälplig med mina inköp! Vegetariska vårrullar och tomatsoppa. Mmmmm..... Finaste Nymy! Sedan var det dock dags att skiljas åt. Jag tog Tinshulibacken upp med mitt pick och pack. Efter vägen stannade jag till hos den skräddare som sydde mina kurtas i vintras. Jag hade med mig en klänning jag köpt. Egentligen också en kurta, men kanske vackrare hemma i Sverige som klänning. Dock är det en rak modell vilket gör att jag ser gravid ut och ville gärna ha den insvängd i midjan, lite figursydd. Skräddardamen lovade fixa det till imorgon, plus sätta i gummiband i midjan i brallorna som hör till. Lika bra jag gör det på en gång ifall jag vill använda dem. När jag passerade taxistationen i Tinshuli passade jag på att boka en taxi med grabbarna som hängde där. Alla är inte så bra på engelska, så det gäller att vara glasklar och tydlig i kommunikationen. Jag skulle nämligen ha med min stora resväska ut till flickhemmet tänkte jag, med alla fina barnkläder jag haft med från Sverige. Så kan jag börja packa resväskan på nytt imorgon. Det är ju hemgång strax. Han lovade hämta mig vid klostret ett par timmar senare, och vi gjorde upp om pris. Vid utsatt tid gick jag ut men inte kom det nån. Jag ringde en annan taxikille vars nummer finns i den telefon jag har fått låna under min vistelse här. Den grabben kom omgående och skjutsade mig och mitt tattarlass ut till flickhemmet. När jag kom dit höll flickorna just på att avsluta sitt mellanmål. Några kex, vatten och lite frukt. Sen var det dags för läxläsning. De äldsta flickorna, Alisha och Karma, hade varit på utflykt i skolan idag. Alisha Karma De har varit på museum, och de yngre flickorna tyckte det var sååå spännande att höra om deras upplevelse. Man är sannerligen inte bortskämda med mycket här. Den här dagen hade flickorna förvånansvärt lite läxor. Så ganska snart började de busa och leka med ballongerna från igår. När de vill leka med mig är jag jättenoga med att få okey från Parbati. Hon har betalt för att lära dem en massa saker och jag vill inte hindra hennes upplägg på något vis. Idag var det okey. Renoka, lilla gudomligt söta Renoka, vill klättra på mig, som vanligt. Renoka Det var en markant skillnad på bemötande idag, på flickhemmet. Det gör lite nytta att ta en talking-light emellanåt. Åtminstone för tillfället. Men det var jätteroligt att se barnen glada och uppspelta när de inte är så övervakade och påpassade. Det prinsesspel jag köpt åt dem och som genast tagits om hand låg nu i lådan i flickornas skrivbord i läxrummet. Alisha och Karma kom med två stycken böcker och ville att jag skulle hjälpa dem att läsa och förklara. Det var svenska böcker, fast på engelska, och de tyckte texten var jättesvår. Jag sa till dem att det kan vara bra ändå att läsa i den lite då och då och frågade om de ofta brukade läsa i den. Jag fick till svar att det var första gången de fick använda den. En boll hade också dykt upp. Samt ett gäng ballonger från gårdagen låg i ett hörn färdiga att lekas med. Så det har plockats fram lite grejor från förrådet för att visas att saker inte göms i förrådet Bra det då. Hoppas den består, den välviljan. Vi kastade ballonger och dansade. Datorerna slogs på för första gången sen jag kom hit och ett par av flickorna visade ett par program de brukar använda, bland annat ett ritprogram. Min taxi var sen och det gjorde inget. Vi hade så roligt i alla fall. Ballongerna sprack på löpande band och det var ett väldans oljud emellanåt. Men kul var det!! Julius och husfrun kom också in och dansade och kastade ballonger. De tycker säkert det är roligt de också. Så kom då min bil, en halvtimme försenad. Det gjorde inget, men jag började bli liiite orolig att det hänt nåt. Men nejdå. Den här killen är pålitlig, och jag bokade in honom i morgon bitti också. Jag vill åka till Thamel en gång till, köpa ett helt gäng sjalar. Han kommer till klostret och hämtar mig klockan 10 och priset har vi också gjort upp om. Här är Porong Monastery. Visst är det vackert!? Och till höger ligger guesthouset. Dörren var låst när jag kom hem. Klockan var ju mycket. Säkert tio över åtta.... Jag bankade på och köksmunken kom och öppnade. Det var skönt att komma upp på mitt rum och öppna fönstret. Känna den något svalare kvällsluften strömma in i rummet. Och ingen mögelstank att tala om. Dock kände jag att det varit en låååång dag. Och jag orkar inte laga nån mat. Inte ens koka nudelvatten. Så jag tog mig några chips och kex med örtkryddor istället. Och här sitter jag ännu. I korgmöbeln på den lilla uteplatsen i korridoren. Jag väntar på att BästaMannen kommer hem så vi kan skypa en stund. Och sen ska jag sooooova!! Gonatt!!